Australiens migrationspolitik har länge varit känd som inhuman. Flyktinglägren på öarna Manus och Nauru har de senaste åren kritiserats hårt av både FN och människorättsorganisationer som Amnesty international. Medan Manus tillhör Papua Nya Guinea är Nauru världens minsta ö-nation. Båtflyktingar som tar sig till Australien flyttas till öarna istället för att tas emot på fastlandet. När EU de senaste åren gjort allt mer för att hindra flyktingar från att nå unionen har Australien varit en inspirationskälla.

2016 publicerades omfattande material, the Nauru files, som visade hur bland annat barn våldtagits, misshandlats och skadat sig själva under sin tid på ön. Personal som arbetar i lägren har skrivit de läckta rapporterna, som publicerades av The Guardian.

Flyktingar har även i andra rapporter berättat om hur de hållits inspärrade, våldtagits och utsatts för olika former av förnedrande och omänsklig behandling. Den kurdiska författaren och flyktingen Behrouz Boochani, som var fast på Manus i sex år, skrev en bok meddelande för meddelande. Resultatet blev den prisbelönta boken No Friend But the Mountains: Writing from Manus Prison. Behrouz Boochani kunde resa till Nya Zealand på besöksvisum. Han var en röst för flyktingarna på ön och har även skrivit otaliga debattartiklar.

Den australiensiska migrationspolitiken är också extremt dyr. Den har kostat staten 1,2 miljarder amerikanska dollar årligen sedan 2012. Antalet flyktingar som hålls inlåsta på öarna har nu blivit färre: på Manus utanför Papua Nya Guinea var det bara tre personer fängslade i slutet på oktober 2019. De sista 120 flyktingarna på Manus erbjöds att flyttas till huvudorten Port Moresby på Papua Nya Guniea i augusti 2019.

– Att flytta dem till Port Moresby ska inte ses som ett sätt att fixa allt i förhållande till den fruktansvärda behandlingen som de här männen har utstått de senaste sex åren, sa Graham Thom på Amnesty i Australien i fjol.

Fördömer politiken

I ett brev adresserat till den australiensiske politikern Andrew Wilkie skriver en åklagare som jobbar på den Internationella Brottmålsdomstolen (ICC) att flyktingar som stängs in på öarna utsätts för behandling som är grym, inhuman eller förnedrande, rapporterar The Guardian.

Behandlingen är olaglig och bryter mot internationell rätt och universella principer om mänskliga rättigheter. Andrew Wilkie skrev till ICC första gången 2014 och det svar som nu kommit följer på de anklagelser som han då riktade mot Australien. Han har sedan dess varit i regelbunden kontakt med ICC.

ICC kommer inte inleda ett åtal mot Australien. Men åklagarens svar är ändå ett starkt fördömande av landets flyktingpolitik:

– ICC:s svar är en anmärkningsvärd fördömning av grymheten i den australiensiska regeringens politik för asylsökande. Vi har länge känt att regeringens behandling av asylsökande har varit barbarisk, omänsklig och dyr, men nu råder det inte några tvivel, säger Andrew Wilkie till The Guardian. 

En del av de anklagelser som Andrew Wilkies tog upp i sin anmälan till ICC var inte brott som ICC har jurisdiktion över – det vill säga, brott som ICC inte har mandat att pröva.

Wilkie säger till The Guardian att han nu ska prata med jurister för att se vad nästa steg kan vara.

Utreder grova internationella brott

ICC har funnits sedan 2002 och startades för att kunna utreda grova internationella brott. Domstolen har jurisdiktion över de internationella brotten folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser enligt Romstadgan, som slår fast vad ICC har för befogenheter och vad domstolen ska utreda.

ICC måste förutom att, liksom en vanlig domstol, ha bevis på att brott förekommit och vem som är den skyldiga visa på i vilken kontext brotten begåtts. Brotten måste också vara grova nog, och falla under rätt rubriceringar, för att domstolen ska kunna ingripa.

ICC-åklagarens kontor slår därmed fast att brotten som Australiens regering begår mot flyktingar är grova och inhumana, men de har inte nått den nivå som krävs för att de ska inleda ett åtal eller utreda anklagelserna vidare. ICC-åklagaren menar samtidigt att Australiens regering och dess behandling av flyktingar på Manus och Nauru utgör ”grunden för ett brott mot mänskligheten”.

"Uppmärksamhetssökande trick"

Förhållandena på öarna har varit och är hårda och farliga. I vardagligt tal är det inte en överdrift att säga att flyktingar utsätts för tortyr i och med den australiensiska migrationspolitiken. Men det är inte tortyr i den mening som ICC utreder som ett brott mot mänskligheten.

I brevet som Andrew Wilkie skrev 2014 anklagade han regeringen, under premiärminister Tony Abbott, för att bryta mot internationell lag genom att fängsla, deportera och tvångsförflytta flyktingar. Scott Morrison, som i dag är premiärminister i Australien, var vid den här tiden immigrationsminister. Han kallade då Andrew Wilkies anklagelser för ett ”uppmärksamhetssökande trick”.

I somras lämnades en 245-sidor långt dokument in till ICC av juristerna Juan Branco och Omer Shatz där de anklagar EU för brott mot mänskligheten och som medskyldiga till dödsfallen i Medelhavet genom sin misslyckade migrationspolitik.

Processerna i ICC tar tid och det är som i fallet med Australien inte säkert att det leder till åtal eftersom brotten måste vara både så grova och falla inom domstolens jurisdiktion.

Men det faktum att ICC inte kan väcka åtal är inte detsamma som att ett allvarligt brott inte begåtts.