En av tio med prostatacancer får vård i tid. Det är ett av de säljargument som Syres reporter får höra när han ringer till bolaget Alivia och säger sig vara intresserad av att teckna en cancervårdsförsäkring. Säljaren tycks ha skarvat lite, att döma av den officiella statistiken, men fortfarande får många vänta längre än vad som anses acceptabelt. För 2020 var det knappt fyra av tio som fick vård enligt de tidsramar som fastslagits i det nationella vårdprogrammet och i cancervården som helhet fick varannan patient vård i tid.

Förkylningen var cancer

För Angelica Selander räckte det inte med att vänta – läkarna ville neka henne behandling. Historien börjar sommaren 2015 när hon får diagnosen matstrupscancer. Redan då är Angelica Selander mån om att läkarna ska betrakta henne som botbar. Hon får som hon vill och erbjuds att operera bort matstrupen. Läkarna gör en ny strupe med hjälp av magsäcken.

Operationen lyckas och knappt två år senare är Angelica Selander på kontroll. En röntgenläkare upptäcker då två förändringar på ena lungan. Rester av förkylning, påstår hennes cancerläkare på Karolinska universtitetssjukhuset. Men förkyld hade hon inte varit. Och påläst som hon är påpekar hon att Socialstyrelsen säger att förändringar i lungan ska utredas skyndsamt. Läkaren ger med sig och bokar en ny röntgenundersökning – men av samma slag som den hon just genomgått, inte den dyrare PET-röntgen som gör det möjligt att upptäcka mycket små tumörer.

– Jag fick en ny tid som ett psykologiskt plåster, inte för att han tyckte det behövdes, säger Angelica Selander.

Ytterligare två röntgenundersökningar av samma slag genomfördes det kommande året, innan hon fick en mer avancerad PET-röntgen inom ramen för en forskningsstudie hon ingick i. Bomben briserar när hon själv loggar in på Vårdguiden och ser resultatet: misstänkta tumörer i lungan, mellan lungorna, i bronkerna och i bukspottskörteln.

– Jag tappade golvet, säger Angelica Selander.

Den behandling som stod till buds var två omgångar med palliativ cellgiftsbehandling, det vill säga en behandling som inte ansågs kunna bota cancern, men som skulle kunna förlänga livslängden.

– Min familj trodde inte jag skulle överleva behandlingen. Läpparna sprack, jag fick blåsor ända ner i svalget och jag fick ha blöja på mig för att det rann rakt igenom mig.

Nekas immunterapi

När Angelica fick synbortfall misstänkte hon att cancern spridit sig till hjärnan. Ångest och oro, löd läkarnas förklaring. Med hjälp av den privata sjukvårdsförsäkring hon hade genom sin arbetsgivare fick hon ändå möjlighet att göra en magnetkameraundersökning. Det visade sig att hon hade tretton metastaser i hjärnan.

I mars i år hade metastaser också hittats i bland annat skelettet, ögonen och flera inre organ. I vården ansåg man inte att det fanns mer de kunde göra för att hindra cancern. Men inte heller nu tänkte hon kapitulera. Via sin sjukvårdsförsäkring hade hon fått en second opinion från tyska läkare som ansåg att immunterapi skulle kunna hjälpa henne. Precis det som Angelica Selander hävdat under en lång tid av egen research. En sådan behandling går i korthet ut på att man stimulerar kroppens eget immunförsvar att attackera cancercellerna.

Läkarna svänger

För att få tillgång till immunterapi för den cancerform Angelica Selander drabbats av krävs ett beslut om så kallad off label-förskrivning av regionens onkologiska terapiråd. Det innebär att läkemedel som ännu inte är godkända kan användas. Men då den dörren tycks stängd börjar hennes familj samla in pengar för att göra en immunterapi privat, något som kostar miljoner.

Då svänger läkarna på Karolinska. Immunterapi sätts in. I Angelicas Selanders fall visar det sig vara en ren mirakelkur. Efter sex behandlingar inom loppet av några månader – i princip utan biverkningar – kan läkarna inte se en enda cancercell i hennes kropp.

Att såväl undersökningar som behandlingar under hela processens gång beviljades först efter vältaligt och enträget tjat gör Angelica Selander rasande.

– Läkarna kan drömma om att den här patienten ska bo i sin lyckobubbla och vara tyst och nöjd. Efter det jag genomgått är jag skyldig att gå ut och berätta om det här.

Angelica Selanders historia visar på behovet av privata cancervårdsförsäkringar, anser Alivias vd Kent Andersson. Den cancervårdsförsäkring som hans bolag säljer lovar inte bara behandling inom de fastslagna tidsramar som den offentliga cancervården ofta misslyckas att efterleva. Ett tungt försäljningsargument är också möjligheten till en second opinion av de medicinska experter försäkringsbolaget anlitar.

– Det är olyckligt att det finns behov av privata lösningar. Det finns väl ingen i Sverige som vill betala två gånger. Se till att den offentliga vården fungerar så att människor slipper köpa en försäkring, säger han.

Läkaresällskapet är kritiska till de privata försäkringarna. Barncancerläkaren Anders Castor varnar för att den princip som slås fast i hälso– och sjukvårdslagen om att vård ska ges efter behov åsidosätts till följd av de privata sjukvårdsförsäkringarna.
– Det är oundvikligt att vissa med mindre vårdbehov prioriteras framför andra bara för att de har en försäkring, säger han.

Skeptisk till försäkring

Anders Castor är också skeptisk till att second opinion ingår i Alivias försäkring. Han varnar för att patienten kan försättas i en svår situation i de fall där den behandlande läkaren inte delar bedömningen som försäkringsbolagets läkare gjort och det är svårt att avgöra vem som har rätt. Dessutom har alla patienter redan rätt att få en second opinion, påpekar han.

– Det är något vi använder oss mycket av, det är jättebra när man är osäker. Men det är intressant att man konstruerar en försäkring där man ska få en second opinion, som är något du har rätt att få i vilket fall, enligt hälso– och sjukvårdslagen, säger Anders Castor.

Alivia säljer också cancervårdsförsäkringar till barn. Några köer finns inte i barncancervården och Anders Castor kan inte se att en second opinion via försäkringsbolaget överhuvudtaget skulle tillföra något när det gäller barn.

– Vi har sex barncancercentrum i Sverige och vi står hela tiden i kontakt med varandra med gemensamma ronder varje vecka. Ska man då fråga en annan svensk barncancerläkare? Vi är ju lika duktiga allihop. Att vända sig utomlands där man har andra behandlingsprotokoll än i Sverige blir också heltokigt, säger han.

Växande bransch

Alivias vd menar att den rätt till second opinion som alla patienter har i praktiken inte är värd så mycket.

– Det bygger på att den behandlade läkaren skriver en remiss. Det finns inget som garanterar att den är oberoende, säger Kent Andersson.

Cancervården stod för en liten del av den vård för tre miljarder som i fjol betalades med hjälp av privata försäkringar. Betydligt vanligare är det att betala för naprapaten, kiropraktorn eller knäoperationen med en privat försäkring. Totalt stod ortopedi för en knapp tredjedel av den vård som försäkringsbolag betalde. Men den försäkringsfinansierade vården växer inte bara genom att försäkringstagarna blir allt fler. Det blir också allt mer högspecialiserad vård som omfattas, det är cancervårdsförsäkringarna ett exempel på.

John Lapidus är ekonomihistoriker och har nyligen författat en rapport om privata sjukvårdsförsäkringar för den fackliga tankesmedjan Katalys. Han menar att privata sjukvårdsförsäkringar inte bara tummar på principen om vård efter behov. Att de privata försäkringarna står för en allt större del av vården är på sikt ett hot mot hela den gemensamma välfärdsmodellen, anser han.

– Vi ser redan att skatteviljan och skattekvoten minskat i Sverige i takt med privatiseringarna. När man byggde upp den svenska välfärdsmodellen såg man det som viktigt att även de rika och övre medelklassen skulle känna att de vill ta del av tjänsterna för att också vilja bidra, säger John Lapidus.
Brist på tillit till det offentliga är en annan konsekvens av att privata försäkringar breder ut sig, enligt John Lapidus.

– Man ser att det finns ett parallellt system som ter sig bättre, säger han.

Samtidigt kan trycket på politikerna att stärka den offentliga vården minska.

– Om de mest röststarka grupperna har privata försäkringar ser de inte bristerna i den offentliga vården, säger John Lapidus.

Vill se en stopplag

Samtliga regioner i Sverige har avtal med vårdgivare som tar emot både försäkringspatienter och offentligt finansierade patienter. Just blandningen av de båda grupperna av patienter är nu under lupp i en statlig utredning. Nästa sommar ska utredaren förslag föreslå begränsningar av regionernas möjligheter att teckna den typen av avtal. Utredningen ska också leverera förslag som ska säkerställa att vårdgivare inte ger snabbare eller bättre vård till försäkringspatienterna.

Katalys vill se en stopplag som helt förbjuder avtal mellan regionen och vårdgivare som blandar försäkringspatienter och offentligt finansierade.

– De flesta vårdgivare är mer beroende av det offentliga än av försäkringspatienter och skulle då välja det offentliga. Därmed tror vi att marknaden med privata sjukvårdsförsäkringar skulle tyna bort, säger John Lapidus.

Den liberala tankesmedjan Timbro vill inte se några stopplagar. De tror tvärtom att ett system byggt på obligatoriska privata försäkringar kan vara ett sätt att klara framtidens vård när allt fler blir äldre.

– Vi får fler patienter som är 80-plus med allt ifrån artros till högt blodtryck. Det är grupp som jag tror vi kommer behöva prioritera som kan ha svårt att betala ur egen ficka, men frågan är hur resten av oss ska betala för vården, säger Timbros Emanuel Örtengren.

Också den snabba medicinska utvecklingen innebär ökande kostnader för vården, påpekar Emanuel Örtengren. Det gäller inte minst cancervården där den immunterapibehandling som Angelica Selander till slut erbjöds är ett exempel på behandlingar som gör vården mer skräddarsydd och mindre standardiserad.

– De gör att vården blir mycket dyrare. Om man inte vill se andra finansieringslösningar är alternativet att ransonera den offentliga vården mer. Många kommer att få mindre vård eller stå i långa vårdköer, säger Emanuel Örtengren.

Inbygd intressekonflikt

Att privata försäkringar skulle vara lösningen på skenande vårdkostnader tror inte John Lapidus på. Han pekar på att vårdpersonal anställs som exempelvis skadereglerare och eller vårdkoordinatorer istället för att vårda patienter. Det finns också en inbyggd intressekonflikt mellan vårdgivare och försäkringsbolag som kan driva på kostnaderna, menar han.

Ett exempel är att försäkringsbolagen Euro Accident, Länsförsäkringar och Skandia ifrågasatt vårdbolag som opererat in diskproteser i patienter med svåra ryggsmärtor. Försäkringsbolagen anser att risken för komplikationer gör att behandlingen borde undvikas.

– Försäkringsbolagen är rädda för att vårdbolagen försöker vinstmaximera så mycket att de gör farliga saker, medan de själva vill hålla nere kostnaderna, också det i vinstsyfte såklart. Det här skapar en extra byråkrati som är kostsam, säger John Lapidus.

Undviker att söka vård

Timbro sneglar mot Nederländerna, där sjukvården sedan 2006 finansieras med obligatoriska sjukvårdsförsäkringar. Staten täcker upp kostnaderna för dem som inte själva har tillräckligt hög inkomst för att betala. Ändå menar Johan Lapidus att risken är uppenbar att ett sådant system ökar ojämlikheten i vården och pekar på en nederländsk studie som visar att personer med lägre inkomster undviker att söka vård. En bidragande orsak kan vara att den som väljer någon av de billigare försäkringarna i gengäld får betala högre självrisk. Men Timbros Emanuel Örtengren menar att det svenska systemet inte är mer jämlikt.

– Vårdköer leder till ojämlikhet genom att den som kan tala för sig och navigera i byråkratin gynnas i systemet, säger Emanuel Örtengren.

Efter reformen som gjort det obligatoriskt att teckna en privat sjukvårdsförsäkring har det också blivit förbjudet för sjukvårdsbolagen att plocka ut vinster. Men det är knappast den väg Timbro vill gå.

– Vi har väldigt olika välfärdstraditioner. I Nederländerna har religiösa och ideella organisationer varit med och byggt upp välfärdsstaten. I Sverige har idéburna aktörer svårt att skala upp på samma sätt som bolag kan göra, säger Emanuel Örtengren.

Här och nu är obligatoriska sjukvårdsförsäkringar inte något som står högt på den politiska agendan. Som Syre tidigare berättat om har idén förts fram av Moderata ungdomsförbundet, som också hoppas kunna driva på sitt moderparti i samma riktning.

I dagspolitiken står striden snarare om utbredningen av de försäkringar som kompletterar den offentligt finansierade vården. Här är huvudargumentet för dem som försvarar försäkringarna att de skjuter till vården resurser och att de privata vårdbolagen avlastar det offentliga. Ett argument som blivit än tydligare i och med de vårdköer som nu byggs på under coronapandemin, enligt Kristina Ström Olsson på Länsförsäkringar, som är störst i Sverige på sjukvårdsförsäkringar. Hon är inte orolig för att den pågående statliga utredningen kommer att sätta stopp för branschen.

– Det är alldeles uppenbart att det behövs någon form av komplement till den offentligt finansierade vården, säger hon.

AT-läkaren Fanny Nilsson vänder sig emot resonemanget som hon menar bortser från den konkurrens om personal som råder inom stora delar av vården.

– Orsaken till operationsköerna är den enorma bristen på operations– och narkossjuksköterskor. Om de är någon annanstans och opererar för att de får bättre villkor blir det problematiskt sett till helheten och befolkningens vårdbehov, säger hon.

Läs mer: Unionen: ”Det finns en önskan om snabbare vård”