De senaste veckorna har flera medier rapporterat om fortsatt festande — något som måste få ett slut för att minska smittspridningen, enligt regeringen.

Johan Waara, psykolog och verksam vid Uppsala universitet, anser att det nu handlar om att visa ”medmänsklighet” till varandra.

– Det handlar även om att släppa egoismen, vilket verkligen inte är särskilt lätt, säger Johan Waara.

I medierna är det främst yngre som pekas ut som bovarna i dramat, personer mellan 15 och 25 år, enligt Waara. Men enligt honom är det högst troligt att personer mellan 30 och 60 bidrar lika mycket till smittspridning genom att “flyga under radarn”.

"Visa god modell"

– Fotografer kan enkelt gå in på en krog eller på en studentfest och ta bilder som visar att det pågår fullt festande, som sprids i media. Däremot tas det inga bilder på när några grannar sätter sig och dricker vin tillsammans eller styr upp en kräftskiva, säger Johan Waara.

Människor vet också att man inte lägger upp sådana bilder på sociala medier som innan, tillägger han.

Men att agera vad Waara kallar för covid-polis som ägnar sig åt att ”läxa upp andra” över deras sätt att hantera restriktionerna är långt ifrån ett vinnande koncept.

– Det gör bara människor irriterade. I stället är det bättre att du ser till att ta ditt ansvar i din sociala kontext, med dina barn, dina partner eller ett par nära vänner. Visa en god modell för hur det här ska det gå till, så kommer ringarna på vattnet att överlappa varandra, säger han.

Sätts på prov

Men att få alla människor att följa restriktionerna är ett långskott — vilket gör att andra, som följer råden, måste jobba desto hårdare för att få stopp på smittan.

– Vi måste vara vuxna i det här och inte säga saker som ”varför måste jag ta så mycket ansvar om andra inte gör det?” Sträck på dig när du gör rätt, så blir du dessutom fyra centimeter längre. Det här sätter oss alla på prov, och bara för att andra inte sköter sig betyder det inte att du kan göra samma sak.

Han poängterar att om någon innan pandemin hade frågat om man skulle prioritera att exempelvis gå på fest trots att det kan orsaka någon annans död hade man tyckte att det var en löjlig fråga.

– Men nu är det exakt de frågorna vi ställer oss: vi befinner oss i en situation där människors festintresse ställs i relation till andras död, säger Johan Waara.

Men att skärpa till sig, och få människor i sin närhet att följa restriktionerna mer noggrant, kan vara lättare sagt än gjort. Det menar Filip Arnberg, docent i klinisk psykologi på Uppsala universitet och expert på katastrofpsykologi.

– Det är väldigt svårt att med små medel förändra människors beteende. I läget vi befinner oss i nu är det också tydligt att det finns en stor trötthet hos många människor efter året som varit. Det måste vi alla ha förståelse för, säger han.

Maratonlopp

Det är dock ingen ursäkt för att inte ta situation på högsta allvar, enligt Filip Arnberg, som liknar dagsläget med maratonlopp i uppförsbacke — allt gör ont. Nu är det viktigare än någonsin i den här pandemin att stärka känslan av att hela samhället sitter i samma båt och att vi spelar i samma lag, anser han.

– Det är en jättestor psykologisk och social kostnad som samhället nu ställer på oss, säger han och fortsätter:

– Men vi har ett gemensamt mål, och det är viktigt att förstå för att orka göra rätt.

Och för att mäkta med är det jätteviktigt att prata om hur vi hanterar restriktionerna, och inte bara fokuserar på det negativa, som deppiga coronaråd från regeringen.

– Det är mer motiverande att följa restriktionerna om vi kan peka på positiva aspekter, som framstegen med vaccinutvecklingen. Har vi hopp och ser ljuset i tunneln orkar vi mer, säger Filip Arnberg.