Klimatkompensation utomlands har fått mycket kritik. Kan kolsänkor i svenskt jordbruk bli ett pålitligare sätt att minska koldioxiden i atmosfären? Nu ska Hushållningssällskapet Sjuhärad hitta ett sätt att certifiera lokala kolsänkor med hjälp av biokol. ”Både säljare och köpare ska veta vad man handlar med”, säger projektledare Cecilia Hermansson.

– Det fiffiga är att biologin jobbar åt oss. Det är ingen ny teknik, säger Cecilia Hermansson, och syftar på att använda biokol som kolsänka (se faktaruta).

När träd eller andra gröna växter binder koldioxid från luften i fotosyntesen går kolet i vanliga fall tillbaka till atmosfären igen när trädet förmultnar eller bränns. Gör man i stället biokol av materialet och gräver ner det i marken stannar endel av kolet kvar där i fast form, under lång tid.

– Om det är tusen eller tiotusen år vet vi inte än – ingen har ju gjort så långvariga praktiska försök, förklarar Cecilia Hermansson.

Biokol skapas genom en process som kallas pyrolys. Det betyder att organiskt material, som skogsrester eller trädgårdsavfall hettas upp till en temperatur mellan 300 och 1000 grader i en ugn som inte släpper in syre.

Nu ska Hushållningssällskapet Sjuhärad forma en standard för de kolsänkor som biokolet skapar, i form av certifiering.

– Det behövs för att det ska bli en trovärdig marknad. Både säljare och köpare ska veta vad man handlar med, säger Cecilia Hermansson.

Klimatnyttan omintetgörs ju om kolets råmaterial har skapat stora utsläpp av fossila bränslen, till exempel avverkad regnskog.

– Hur vi ska räkna på klimatavtrycket från råmaterialet till kolet återstår att se, men det kommer att finnas med på ett eller annat sätt. Antingen ingår det i vår standard, eller så blir det en av förutsättningarna för att få certifiera kolet som producenten måste ha tagit reda på innan de kan certifiera sig, fortsätter Cecilia Hermansson.

Standarden ska även se till att dubbelberäkning undviks, alltså att samma kolsänka räknas vid flera tillfällen. Det kan handla om den som har producerat biokolet betraktar det som ”sin” kolsänka,  den mellanhand som har köpt och sålt det gör samma sak och använder det i sin marknadsföring, och den som slutligen köpt kolet och gräver ner det tänker att det klimatkompenserar ett utsläpp vederbörande har orsakat.

– Då har kolsänkan räknats tre gånger, av olika parter. Vi behöver ett system där den räknas en gång, som vilken annan produkt som helst, säger Cecilia Hermansson.

Undvika trovärdighetsproblem

Projektet pågår i tre år, och målet är en tredjepartscertifiering, som Krav, EU-ekologiskt eller liknande. Precis som med andra klimatkompensationsprojekt ska de lokala kolsänkorna som skapas med biokolen förutom certifieras även valideras och verifieras, berättar Cecilia Hermansson.

– Det ska vara en mätbar effekt. Lovar man att man har grävt ner biokolet ska man ha gjort det. Det ska registreras och vara spårbart. Åtgärden skulle inte ha skett om det inte var för den här klimatkompensationen. Och effekten ska vara bestående. Där har biokolen en stor fördel, eftersom den ligger kvar under väldigt lång tid.

Bland de klimatkompensationsprojekt som ingick i en granskning DN gjorde 2019 höll bara ett par procent vad de lovade. Varför ska vi lita på det här?

– Bland klimatkompensationsprogrammen finns högt och lågt, de som håller vad de lovar och de som inte gör det. Det är här som standarden kommer in, med den ska vi undvika trovärdighetsproblem. Jag tror även på bra uppföljning. Har man en tredje part som sköter det är det svårt att luras, säger Cecilia Hermansson.

Ser du nån risk med att folk köper en kasse biokol och sen fortsätter flyga, till exempel?

– Det finns alltid de som vill döva sitt samvete på ett enkelt sätt och sen inte förändra nåt annat i sitt liv. Det är en risk, men samtidigt tror jag de som är så pass engagerade i hållbarhetsfrågan redan gör mycket själva för att minska sitt klimatavtryck. Klimatkompensation är en sista utväg för det man inte kan minska eller låta bli att göra.

Biokol dyrt i dag

Cecilia Hermansson tror att en certifiering kan få fler att satsa på biokol som kolsänka.

– Om man producerar biokol kan man få betalt för den samhällsnyttan som kolsänkan utgör. Det kan man inte i dag, eftersom vi inte har nån standard för det. Jag tror en standard kommer göra att  fler producenter tar steget att investera i en biokolspanna.

En fördel för den som sedan gräver ner biokolen i marken är att det fungerar som jordförbättrare. Forskning och fältförsök. Har visat att biokol kan öka produktiviteten med mellan 5 och 15 procent.

– Biokolet kan hjälpa till att hålla näringsämnen och vatten i marken, berättar Oskar Modin, biträdande professor vid avdelningen Vatten miljö teknik vid Chalmers tekniska högskola.

Oskar Modin undersöker just nu ett sätt att ytterligare dra fördel av biokolet i marken.

– Om man lägger biokolet i gödsel laddar man det med näringsämnen, som sedan släpps ut från biokolet över tid, och kan tas upp av växterna. Jag analyserar hur lång tid det tar för biokolet att bli laddat, säger han.

Att biokolet håller gödslets kväve och fosfor kvar i marken minskar risken för övergödning i naturen.

För kolinlagringens effekt spelar det ingen roll om biokolen är laddad eller oladdad.

– Men om det ska bli en större marknad finns stor potential i att sprida laddat biokol.

"Tiden för klimatkompensation är förbi"

Men är klimatkompensation med biokol rätt väg att gå för att få ner koldioxidhalten i atmosfären?

Syre frågar Eva Lövbrand, klimatpolitisk forskare vid Linköpings universitet, som har studerat klimatkompensation, som tycker att satsningen från Hushållningssällskapet ”verkar lovvärd” – om den görs rätt:

– Att göra klimatkompensationen inhemsk kan öka transparensen i den här typen av transaktioner, men det är inte givet. För att klimatkompensationen ska vara seriös krävs noggranna beräkningsmetoder, bokföring av krediter och en garanti att klimateffekten består långsiktigt.

Eva Lövbrand reser dock även ett varningens finger kring klimatkompensation:
 
– Har vi tid att ägna oss åt kompensation, alltså neutralisering av utsläpp om vi ska hålla den globala uppvärmningen under två grader? Här är forskningen väldigt tydlig. Sveriges territoriella utsläpp måste minska med åtminstone 5–8 procent per år – vissa menar 10–15 procent – fram till 2045 om vi ska leva upp till våra klimatmål.

Just nu är minskningstakten för Sveriges utsläpp av växthusgaser omkring två procent per år, enligt Lövbrand, som fortsätter:

– Det krävs stora ansträngningar under kort tid för att minska Sveriges utsläpp i alla samhällssektorer. I ljuset av denna utmaning tror jag att tiden för klimatkompensation är förbi. Vi måste alla hjälpas åt att minska våra utsläpp.

Läs även

Nu ska svenska bönder lagra kol i marken (artikel från juli 2020)

Syre förklarar kritiken mot klimatkompensation (artikel från oktober 2019)