När Pekingborna lämnade sin karantän kunde de se den blå himlen för första gången på länge. Inte bara för att de hade varit inomhus så länge utan för att det var så länge sedan den var blå. Över norra Italien, ja, över hela Europa, men mest över norra Italien, lättar molnen av kvävedioxid.

Och ändå är det så att när regeringen håller presskonferens i Sverige – och säkert när andra regeringar i andra länder håller presskonferens också – handlar det om hur vi ska få igång utsläppen igen efter pandemin. Magdalena Andersson talar beklagande om att vi inte kan flyga och konsumera retroaktivt. Varför inte lära sig något istället?

Det är folk och inte flygbolag som behöver stöd nu. Ja, Försäkringskassan lättar på sina regler för sjukintyg. Ja, företag ska kunna permittera anställda en tid och få pengar till deras löner. Men timanställda, vikarier, visstidsanställda som inte får jobba sina vanliga arbetspass blir utan pengar. Kulturarbetare, föreläsare, frilansare som inte har kunnat se det här komma. 

Just nu, mer än någonsin, kommer vi att behöva ett generellt stöd för att alla helt enkelt ska kunna leva. Att människor ställs på bar backe får inte vara ett alternativ. Och just nu, just därför cirkulerar en namninsamling till regeringen med krav på basinkomst under coronakrisen.

Jag tänker skriva under den namninsamlingen och hoppas att fler vill göra det. I dessa tider när man trots allt diskuterar och genomför ovanliga saker kanske en tillfällig basinkomst kan komma upp som en möjlighet. Och förhoppningsvis visar den sig fungera så bra att den blir kvar. Liksom den blå himlen över Peking.