Det är kanske inte så förvånande att Göteborgspostens ledarsida publicerar en kolumn skriven av en så kallad ”klimatrealist”, som är en ny skepnad många ”klimatskeptiker” har antagit. Det ligger i linje med hållningen på tidningens ledarplats.

När publiceringen ”Dags för mer realism i klimatfrågan” av Göran Värmby ifrågasätts via twitter svarar Håkan Boström på Göteborgspostens ledarsida: 
”I ett demokratiskt samhälle måste det vara tillåtet med öppen debatt. Göran Värmby har ägnat sitt liv åt miljöfrågor. Det kan inte vara vår roll att ägna oss åt censur i komplexa frågor. Men kritisera gärna i sak…”.  Sedan refuserade tidningen utan motivering en replik som i sak motbevisade felaktigheterna.

I boken Upphettning – Demokratin i klimatkrisens tid som getts ut i dagarna skriver Daniel Lindvall, sociolog och tidigare huvudsekreterare i Demokratiutredningen, tillsammans med Kjell Vowles och Martin Hultman om varför vi inte lyckats hejda ”den suicidala ignorans som våra utsläpp av växthusgaser utgör”. En viktig anledning är den förnekelsekampanj som den fossila industrin bedriver. 1988 tog Exxon mobil fram ett strategipapper, i vilket företaget betonade betydelsen av att ”framhäva osäkerheten i de vetenskapliga slutsatserna.” Mejl från 1981 visar att Exxon mobil kände till problemet med klimatförändringar. 

Från det att FN:s klimatkonvention undertecknades för mer än ett kvartal sedan har utsläppen stigit med över 60 procent. Kina och USA, agerar inte för att uppnå målsättningen i Parisavtalet 2015. Övriga länder kan därför skylla sin inaktivitet på att andra släpper ut mer.

Metoden att följa pengarna, follow the money, fungerar nästan alltid. Det är viktigt att veta vilka krafter vi kämpar mot. Utredningen ”The Heartland lobby” utfört av det ideella forskningscentret Correctiv och tidningen Frontal 21 avslöjar hur American Heartland institute stöder klimatförnekare  i Tyskland med målet att undergräva klimatåtgärder. Under 1990-talet samarbetade Heartland institute med tobaksföretaget Philip Morris för att bland annat försöka skapa tvivel kring hälsoriskerna med passiv rökning.

Det är mycket som står på spel. Daniel Lindvall varnar för att om vi inte lyckas med att drastiskt få ner utsläppen kommer vårt samhällssystem troligen att falla samman och därmed också fundamenten för vår demokrati. Den klimatfientliga populiströrelsen kan komma att fördröja omställningen till ett fossilfritt samhälle och därmed grusa hoppet om att begränsa uppvärmningen. En sådan temperaturökning får konsekvenser för samhällsekonomin, folkhälsan och livsmedelsproduktionen och troligen tillintetgörs förutsättningarna för en stabil demokrati och i förlängningen en beboelig planet.

I sin bok What we think about – when we try not to think about –  global warming beskriver den norske psykologen och ekonomen Per Espen Stoknes hur vi värderar vetenskaplig fakta utifrån våra politiska åsikter. Klimatfrågan är också kopplad till vår kulturella tillhörighet och identitet.

Kunskaperna om de fem psykologiska barriärer som Stoknes beskriver, som hindrar oss från att ta till oss klimatbudskapet och att agera – identitet, förnekelse, dissonans, domedag och distans – kan också användas som grund för att designa lösningarna. När vi vet att identitet avgör hur människor engagerar sig i klimatfrågor kan kommunikationen gå ut på att försöka vidga människors identitet till att även gälla exempelvis natur och klimat. Om klimatfrågan känns avlägsen i tid och rum (distans) kan till exempel olika styrmedel göra att den blir mer relevant för människor här och nu.