I P1 i måndags rapporterades om hur svårt det är för städbranschen i dessa tider. ”Alla är rädda att företaget går i konkurs och att alla blir utan jobb”, berättade Elena Osokina, som bott i Sverige i åtta år och arbetat som städare de senaste sex åren. ”Med så många fler arbetslösa nu blir det svårt att hitta nytt jobb”.

Torkel Kristoffers, vd för Vardagsfrid där Osokina arbetar, berättar att för de flesta av deras medarbetare är anställningen hos dem den första de har i Sverige. Förutom att arbetet betyder lön och ett första steg in på den svenska arbetsmarknaden, kan en anställning även vara vägen till permanent uppehållstillstånd. Om man har arbetstillstånd kan man nämligen få rätt att stanna i Sverige, under förutsättning att man arbetat inom samma yrke i fyra år.

Kristoffers berättar vidare att de värnar om kollektivavtalet och de arbetsrättsliga reglerna, men att dessa kan leda till drabbande konsekvenser för många anställda nu. LAS, som bland annat innefattar regeln om ”sist in – först ut”, skulle bara på Vardagsfrid innebära att minst fyra personer skulle bli utvisade från Sverige, om de tvingas säga upp personal. 

Några dagar innan reportaget i P1 publicerades en debattartikel i Arbetsvärlden, där Akademikerförbundet SSR:s chefsekonom Simon Vinge föreslår att vi under coronapandemin ska pausa rut-avdraget. ”I dag är vi inte i ett läge där vi kan satsa miljarder för att hålla rent hemma hos människor. Vi behöver istället miljarderna för att rädda liv, jobb och kritiska samhällsfunktioner. Vi behöver arbetskraften inom vård och omsorg. Därför är det dags att pausa rut-subventionerna med omedelbar verkan och istället flytta över både resurser och personal till de delar av samhället där de behövs akut just nu” skriver Vinge. 

Om han menar att de som arbetar som städare i privata bostäder ska omskolas lite snabbt till att kunna utföra vårdarbeten eller om han menar att de ska städa inom vårdsektorn istället framgår inte, men klart är att han resonerar utifrån tanken att de enda som tjänar på subventionerna är de som köper städhjälp, inte de som säljer den. Och det är kanske inte så konstigt, för det är exakt så diskussionen om rut ofta ser ut; att det är en onödig lyxtjänst för de rika.

När avdraget först infördes var jag liksom många andra väldigt skeptisk, men inte intresserad nog för att ta reda på hur det fungerar i praktiken. Jag utgick ifrån, eftersom ordet ”avdrag” används, att det fungerade så här: en välbemedlad person köper städhjälp till sin privata bostad, betalar den fulla kostnaden, sparar kvittona, och gör sedan en gång om året avdrag för detta i sin deklaration och får pengar tillbaka. Jäkla skitsystem, tänkte jag, då är det ju bara de som ändå kan ligga ute med de pengarna som kan nyttja det. Vem har råd med det?

Men när jag väl började kolla upp hur det egentligen fungerar visar det sig att det är så här: den som säljer hushållsnära tjänster drar av rut redan på fakturan till kunden, och får sedan resterande summa av staten. Kunden behöver inte ligga ute med pengar alls, och ”avdraget” betalas av Skatteverket ut direkt till säljaren. Man hade alltså lika gärna kunnat kalla rut-avdraget för ett slags lönebidrag till en sektor där arbetarna till stor del består av den på flera olika vis utsatta gruppen nyanlända kvinnor utan högre formell utbildning. Men det gör man inte. 

Frågan är väl dock om rut överhuvudtaget hade fått gehör inom högerpartierna om man ramade in praktikaliteterna i mer traditionell vänsterretorik. ”Vafalls, ett lönebidrag till en bransch där det främst arbetar invandrare och kvinnor? Nej du, om de inte kan klara sig på marknaden utan bidrag så får de väl sänka lönerna eller gå i konkurs”. Vem vet?

Spekulationer åsido är det i alla fall helt klart att saker och ting inte är så svartvita som de kan framstå, och speciellt inte i pandemier. Visst kan man resonera som Vinge, att ”vi behöver hjälpas åt i denna tid, och alla kan göra någonting. Det minsta man kan göra är att städa sin egen toalett”. Men frågan är om det verkligen är rätt sätt att ”rädda jobb och liv” just nu, när människor i städbranschen redan utan slopat rut-avdrag/bidrag riskerar att förlora såväl sina jobb som sina liv i Sverige på grund av minskad efterfrågan på hushållsnära tjänster.