Amerikansk politik är sedan nästan fyra år som en uppskruvad satirisk teveserie. Men om någon skulle ha producerat en sådan serie skulle de flesta säkert avfärda den som alldeles för skruvad, för overklig. Så där kan det ju inte gå till?

Men det gör det.

Det är presidentval i USA den tredje november i år och många amerikaner ser det som det viktigaste valet i modern tid. Landet har genomgått en revolution och ett blodigt inbördeskrig i historien, men det vi ser hända nu kommer att beskrivas med lika starka färger i framtiden. Jag tror inte att det kommer att sluta med inbördeskrig den här gången, men människor skjuter redan på varandra och amerikansk polis avrättar människor på öppen gata.

Jag har följt utvecklingen under ett par år. Länge handlade det mest om en fascination inför fenomenet Donald Trump. Hur kan människor vilja följa honom? Hur kan någon tro på det han säger? Precis som så många andra undrade jag när folk skulle få nog. För varje skandal som grävdes upp förvånades jag av att det inte hände något. Liberala debattörer och politiker gnällde i några dar, det var allt. Inte ens när han äntligen ställdes inför riksrätt blev det mer än ett skådespel.

Varför stöder så många amerikaner Trump?

De senaste månaderna har vi sett dagliga vittnesmål om alltifrån ekonomisk brottslighet till juridiska övergrepp från Trump och Republikanerna. Jag tror att få människor egentligen betvivlar att han är en skurk. En del av Trumps fans lever i en annan verklighet än den som demokratiskt sinnade människor lever i, men innerst inne tror jag att de flesta hajar. De senaste två händelserna – hans hån mot soldater som dött i krig och avslöjanden om att han ljugit för det amerikanska folket om coronapandemin för att rädda sitt eget skinn – har fått människor att tro att det kanske kan börja bita på också hans mest devota anhängare. Men det verkar inte vara så.

Donald Trump kommer inte att förlora valet för att hans anhängare efter ett avslöjande inser vad för sorts människa han är. De vet det redan och de älskar det. Det blir tydligt under hans massmöten. Häromdagen stod han i Michigan och skröt över att han fixat fem nya bilfabriker till delstaten. Någon som förvånas om jag berättar att det inte byggts några sådana? Publiken på mötet måste vara medvetna om det. De bor där. Många av dem är arbetare. Ändå älskar de honom. Hans rörelse går inte att förstå annat än som en kult. Hans ideologi går inte att förstå som någonting annat än fascistisk.

Sverige kan hamna i ett liknande läge

Det är därför amerikansk politik fascinerar just nu. Genom att studera skeendet kan vi se konturerna av en möjlig utveckling i vårt eget land. Republikaner är ofta inte särskilt annorlunda än svenska moderater. Ekonomiskt nyliberala, moraliskt och samhälleligt konservativa. Den falang som Trump har mobiliserat har alltid funnits och är stark på många ställen, men de har balanserats av andra delar av partiet. Nu har de tagit över helt. En utveckling som vi mycket väl skulle kunna få se också här. En koalitionsregering M, KD och SD är inte en omöjlighet efter nästa val.

Jag kommer i kommande texter att gå in mer i detalj på olika delar av dramat. USA:s politiska system är fundamentalt annorlunda är vårt och för att förstå vad som händer krävs ett visst mått av kunskap om dessa skillnader. Det som ser absurt ut från vår horisont är ibland lika absurt för en amerikan, men det är definitivt inte alltid så. Det finns grundläggande historiska och politiska skillnader som gör att det inte bara går att översätta fenomen och händelser rakt av. För att kunna försöka begripa skeendet just nu kommer jag med andra ord att behöva förklara hur det politiska systemet i USA fungerar.

Det slutar alltid i elände

I grunden handlar det om att befolkningen i ett av jordens största länder har delats upp i två grupper som lever i två distinkta kulturer. Det har alltid varit så, mer eller mindre, men nu har den ena gruppen fått en auktoritär ledare som varken har några skrupler eller någon som helst känsla för att politiken är till för att hålla ihop samhället. Han har vunnit. Han behöver inte ta någon som helst hänsyn till dem han har besegrat.

Vid det här laget råder det inget som helst tvivel. Donald Trump är en skurk. Antagligen lider han av någon form av empatistörning, kanske är han helt enkelt sociopat. Jag misstänker i alla fall verkligen att han lider av antisocial personlighetsstörning. Och jag är inte ensam. Långt ifrån.

Det är som ett jättelikt socialt experiment. Hur långt kan en galen ledare som inte ens bryr sig om de egna anhängarna gå innan hens egna rörelse ruttnar på hen? Sorgligt nog är det ett experiment som redan har ett fruktansvärt svar. Om ingen får stopp på despoter som Donald Trump slutar det alltid i katastrof.

I de flesta fallen begränsas eländet till det egna landet. Människor fängslas och dödas, rädsla och uppgivenhet sprider sig och samhället fungerar sämre och sämre. Till slut kraschar ekonomin. Om inte folket reagerar och slänger ut den auktoritära ledaren isoleras landet ofta, drabbas av handelshinder, bojkotter och andra straff av den någorlunda demokratiska delen av världen. Ibland får eländet konsekvenser för människor i grannländerna och då och då sprider sig det till ett större område och vi får regelrätta krig mellan stater.

Inget världskrig den här gången

I värsta fall bryter ett världskrig ut. Det kommer vi med största sannolikhet inte att drabbas av den här gången. Det troligaste är att Biden vinner valet, att Trump försöker fuska för att få behålla makten, men tvingas ge upp. Ingenting är säkert, dock.

Gång efter gång kommer förutsägelser av den typen på skam. Trump är en mästare på att lura ödet, på att vända lägen som borde vara omöjliga. Han är allt vi vill att en hjälte i en teveserie ska vara och det har hållit hittills.

I nästa artikel kommer jag att ge en liten historisk bakgrund. Även om det som sker nu är unikt på många sätt är det samtidigt ett resultat av historiska skeenden som har rötter som sträcker sig till USA:s födelse och barndom.