Det kanske tydligaste exemplet på en målkonflikt i den svenska politiken är att Sverige exporterade krigsmateriel till ett värde av 2,2 miljarder kronor till sex av de stridande parterna i den Saudiledda koalitionen under Jemenkrigets första fem år. Detta samtidigt som Sveriges regering agerat som medlare i konflikten och bidrar med omfattande humanitärt bistånd. Det skriver paraplyorganisationen Concord Sverige, som står bakom rapporten och som representerar 73 ideella organisationer inom bland annat bistånd och miljöfrågor.

"Bidrar indirekt till brutal krigsföring"

”Materielen stärker de stridande parternas militära förmåga och bidrar till att befästa de i många fall gravt odemokratiska regimernas maktställning. Indirekt innebär vapenexporten ett godkännande av parternas brutala krigföring, brott mot mänskliga rättigheter och den humanitära rätten”, skriver Concord i rapporten.

Arbetet med Agenda 2030, eller de globala hållbarhetsmålen, är ett komplext arbete som omfattar många områden. I rapporten har man fokuserat på sex olika politikområden: fred, migration, jordbruk, klimat, företagande och mänskliga rättigheter samt skatt och skuld. Vissa områden får beröm, andra får neutral eller blandad kritik medan vissa områden får mest kritik. Ett annat område som får ktitik är rätten till asyl.

Stå upp för asylrätten

”Fem år har passerat sedan hösten 2015 men det svenska systemet är fortfarande anpassat efter ett krisläge som inte existerar i Sverige. Sverige kan inte vänta in de långsamma processerna inom EU för att kunna ta humanitärt ansvar. Om vi har möjligheten, har vi även ett ansvar. Sverige ska stå upp för asylrätten”, skriver rapportförfattarna.

Rapporten är gjord innan migrationskommittén officiellt presenterat vilken väg den svenska migrationspolitiken ska ta framöver, men Concord skriver att ”förslagen som migrationskommittén i skrivande stund har lagt fram speglar inte en politik som tar asylrätten, barns rättigheter eller övriga fundamentala mänskliga rättigheter på allvar. De riskerar dessutom att inte vara långsiktigt hållbara.”

Istället vill man se en ny lagstiftning som innefattar permanenta uppehållstillstånd, rätt till familjeåterförening utan förbehåll samt humanitär grund som ligger i linje med synnerligen och särskilt ömmande skäl. Man vill bland annat också att regeringen verkar för att ”utöka tillgången till lagliga vägar för människor på flykt genom att i internationella sammanhang och i EU driva på för att länder ska ta emot fler kvotflyktingar”.

Blockerar arbetet mot skatteflykt

Ytterligare ett område som rapporten lyfter som problematisk är arbetet mot skatteflykt och för en ökad transparens. För att möjliggöra investeringar i sjukvård, utbildning och sociala trygghetssystem runtom i världen behövs pengar. Enligt Tax Justice Network förlorar världens regeringar sammanlagt över 500 miljarder dollar i skatteintäkter varje år på grund av företags aggressiva skatteplanering. Internationella valutafonden (IMF) uppskattar utvecklingsländernas förluster till 200 miljarder dollar årligen.

Men när det gäller att få till stånd gemensamma regler inom EU för att få ökad insyn i multinationella företags skattebetalningar så har Sverige flera gånger blockerat förhandlingarna.

Så kallad offentlig land-för-land-rapportering, där företag öppet redovisar sina vinster, skatter och annan relevant finansiell data i varje land de är verksamma i skulle öka transparensen och underlätta granskningen av dessa företag. Men när frågan diskuterades i EU:s Konkurrenskraftsråd förra året så röstade Sverige nej, med motiveringen att det är en skattefråga och inte en redovisningsfråga.

– Sveriges förslag att se det som en skattefråga kräver enhällighet och det kommer aldrig att hända. Genom att hänvisa till en processfråga har man i praktiken satt stopp för förslaget, säger Penny Davies, policyrådgivare på Diakonia, till tidningen Arbetet.