Nu har vi fått framtidstro. Meddelas av politiker i flera hårt ansatta kommuner. De kan tacka despoten Vladimir Putin för sin framtidstro. Det är nämligen det hot som målas ut från Ryssland som ger politiker i bland annat Arvidsjaur, Kristinehamn, Sollefteå och Falun framtidstro. Dom ska få nya regementen.

Krigshot ger framtidstro och lyckliga kommunpolitiker. Det är absurt. Bisarrt. Sjukt. I måndagens Rapport flödade glädjen över militariseringen.

• Sara Lundberg (S) från Arvidsjaur meddelade nästan rörd att framtidstron stärks genom Putins upprustning.

• Åsa Sjödén (S) från Sollefteå hävdade att det utpekade hotet från öster är ”enormt viktigt för vårt självförtroende”, att nya jobb skapas och många vågar satsa.

• Marie Odudin (M) från Kristinehamn berättade att militariseringen är ”precis vad vi behöver” och att hon ser det som ”jättepositivt” att Putin verkar hotfull.

• Joakim Storck (C) från Falun var glad och nöjd över att krigshotet blir ett lyft för Falun eftersom ”det underlättar investeringar i infrastruktur och mycket annat”.

Nu, när världen rustar upp och krigsretoriken flödar, då kommer således framtidstron. Ju närmare ett krig, desto bättre, tycks tankegången vara. Även krigshot skapar tillväxt. För att inte tala om alla de jobb med begravningar och återuppbyggande som kan skapas om städer bombas sönder och samman.

Den rödgröna regeringen, påhejad av Centern och Liberalerna, satsar 27 miljarder på militär upprustning. De andra vill ha ännu mer. Försvarsminister Hultqvist berättar att ett av syftena med detta är att underlätta för och skydda transportvägar in i Sverige från Natos stora bas i Trondheim. Vad MP anser om detta är dränkt i tystnad. Frivillig eller påtvingad av regeringskollegan?

Uppriktigt sagt: jag är så förbannad över tystnaden. De gröna är det enda riksdagspartiet med rötter i fredsrörelsen, det enda riksdagsparti som har en grundideologi som är antimilitaristisk, det enda parti som skulle kunna stå upp och driva opinion för något annat än den krigshysteri som råder.

Istället för motstånd tycks man ägna sig åt sådan tystnad som i praktiken är medlöperi. Jo, jag begriper att Löfven kräver tystnad för att stämningen runt regeringsbordet ska vara god. Det må vara en förklaring till tystnaden, men absolut ingen ursäkt.

Må ett nytt kvinnligt språkrör ha modet och kraften att rakryggad stå upp! Det vore klädsamt, inte minst med tanke på att hela den gröna idén solkats genom att en språkrörskandidat sprungit Nato-nära Atlantic Councils ärende och – som ”hemlig källa” – inför en av deras rapporter beskyllt partikamrater som stått för fredsrörelsens värderingar för att vara säkerhetsrisker. Så historielöst och ogrönt!

En bön till det kommande språkröret: Återupprätta De gröna i fredsfrågan! Var så säker, du har medlemmar och sympatisörer med dig. Och se gärna till att det inte behövs en despot i Ryssland för att ge krisande kommuner framtidstro.