Årets FN-dag den 24 oktober, den 75 sedan begynnelsen, var både till glädje och sorg. Glädjen var att denna dag ratificerade den femtionde staten FN:s konvention om eliminering av kärnvapen som därmed blir juridiskt bindande för dessa länder. Sorgen är att Sveriges regering fortfarande inte ens har signerat denna konvention, inte heller på 75-årsdagen.

Ändå var det samma S och MP-regering med dåvarande utrikesminister Margot Wallström som 2017 var drivande för att konventionen mot kärnvapen röstades fram. Sverige var då invalt i FN:s säkerhetsråd i två år, 2017–2919. Kärnvapen är tillsammans med klimatförändringen det största hotet mot mänskligheten, anser fredsrörelserna som stöder ICAN:s arbete världen över – Internationell campaign to abolish nuclear weapons.

Regeringen bytte uppfattning efter sin enmansutredning, som avslutades i januari 2020. Den gick ut på att det var bättre att inte signera konventionen utan att lita på fortsatta nedrustningsförhandlingar som pågått sedan 1970 (NPT-avtalet). I februari 2020 överlämnades 35 686 namn till Ann Linde (S), Wallströms efterträdare.

Enligt en Sifo-undersökning är 80 procent av befolkningen mot kärnvapen. Svenskt kärnvapenmotstånd är gammalt. Det började med Stockholmsappellen 1950 (”för nedrustning och ett totalförbud mot kärnvapen”), fem år efter Hiroshima- och Nagasakibomberna. Denna appell pågick över hela jorden med miljontals insamlade namn som resultat, 330 000 i Sverige. Namn samlades in med dörrknackning på den tiden! I mitten av 1950-talet började Socialdemokratiska kvinnoförbundet ta ställning mot kärnvapen. ”Nej till kärnvapen i hela världen” var även parollen för de tre fredsmarscherna till Paris, Washington och Moskva, initierade av nordiska gräsrotskvinnor i början av 1980-talet.

2017, då Maj Britt Theorin (S) lade en partikongressmotion för att förbjuda kärnvapen på svensk mark och deklarera Sverige som kärnvapenfri zon, hade situationen blivit en annan. 2016 gick alliansfria Sverige med i ett värdlandsavtal med militärorganisationen Nato. Redan innan dess hade stora internationella krigsövningar pågått på svensk mark. 2017 ägde manövern Aurora rum över stora delar av landet. Den skulle utökas i år men blev inställd på grund av corona.

Det talas inte längre om gemensam säkerhet som under kalla kriget. Nu har säkerhet blivit lika med militär säkerhet mot en fiende. Finns inte den måste fienden skapas. Nato har en vapenmix, kärnvapen ingår. Som värdland för Nato håller Sverige öppet för Natos kärnvapen. Till skillnad från i Finland finns ingen lag som förbjuder kärnvapen på svensk mark.

Att hela riksdagen skulle godkänna (ratificera) konventionen mot kärnvapen och därmed göra den juridiskt bindande för Sverige under denna mandatperiod betvivlas.

En skrivelse överlämnades inför årets FN-dag till UD som över 70 miljö- och fredsorganisationer hade undertecknat. ”Undertecknarna av detta brev anser att regeringen utan dröjsmål bör signera FN:s konvention om förbud mot kärnvapen”, inleder Britta Ring, Kvinnor för fred.

Nu har 50 FN-länder ratificerat konventionen som träder i kraft om 90 dagar. Hur kommer det att påverka regeringens agerande vad gäller kärnvapen?