Många kommuner har tagit emot socialt utsatta personer som påverkats att flytta från sina tidigare hemkommuner. Så lyder slutsatsen i en ny rapport från Statskontoret där så kallad social dumpning kartlagts.
I början av året bjöd civilministern in 19 av de mest drabbade kommunerna och lovade att frågan om den sociala dumpningen ska utredas. Från norr till söder har många av landets kommuner vittnat om hur socialt utsatta, utan egen försörjning och bostad, plötsligt dyker upp och behöver hjälp med försörjning.
I den enkätundersökning som TT genomförde i slutet av förra året uppgav drygt 70 procent – 113 kommuner – av totalt 159 svarande att de upplever att socialt utsatta människor kan ha uppmuntrats – till och med hänvisats – att söka bostad hos dem i stället för i hemkommunen. Siffran var högre – 79 procent – bland dem som definierar sig som landsbygds- eller glesbygdskommun.
I rapporten föreslås nu att länsstyrelserna får i uppdrag att se till så att kommunerna börjar samverka så att fenomenet motverkas, uppger Statskontoret i ett pressmeddelande.
Enligt myndigheten är den viktigaste faktorn bakom problemet den varierande tillgången på bostäder – och en brist bidrar till att vissa kommuner enbart erbjuder bostad för nyanlända under de första två åren då staten står för etableringsersättning. Därefter kan den som inte lyckats hitta egen bostad bli tvungen att skaffa bostad utanför sin hemkommun.
Enligt Statskontorets rapport kräver också åtskilliga kommuner att den som får försörjningsstöd måste söka bostad utanför kommunen – krav som det nu föreslås att Socialstyrelsen ser till att sätta stopp för i sina allmänna råd.
Fakta: TT:s tidigare undersökning
TT:s enkät skickades via mejl till socialtjänsten i landets samtliga 290 kommuner den 7 november 2019.
159 kommuner har besvarat enkätfrågorna.
Av dem svarar drygt 85 procent ja på frågan: ”Sker inflyttning av socialt utsatta personer till er kommun från andra kommuner?”
Med socialt utsatta avser kommunerna mest frekvent nyanlända, personer med försörjningsstöd, personer med missbruksproblematik och långtidsarbetslösa.
71 procent av de kommuner som svarat upplever att socialt utsatta människor ”vid något tillfälle kan ha hänvisats eller uppmuntrats att söka bostad” i deras kommun i stället för i sin ursprungliga hemkommun.
116 svarar att det råder bostadsbrist inom kommunen, 43 kommuner uppger att de inte har bostadsbrist.
107 av de kommuner som svarat uppger att deras kommuner ligger antingen i glesbygd eller på landsbygd.
Av de 107 landsbygds- och glesbygdskommunerna uppger 85 stycken att socialt utsatta människor vid något tillfälle kan ha hänvisats eller uppmuntrats att söka bostad där.
