”Don’t panic” står det med stora vänliga bokstäver på utsidan av universums viktigaste bok (Liftarens guide till galaxen). Mitt i uppstarten av coronakrisen vore det önskvärt om människor tog till sig av budskapet.

Det handlar inte bara om att sluta köpa upp ett lager av toapapper för nästkommande år, utan väldigt mycket mer om hur vi sköter och för debatterna i offentligheten. Det har varit hårda ord och avgångskrav, men också ett envetet skriande om hårdare tag. Något som såklart inte blir bättre när en del av dem framförs på ledarplats av DN:s ansvarige utgivare.

Kraven sträcker sig från åtgärder som experterna menar inte hjälper till åtgärder som är direkt omöjliga att genomföra. Stäng alla skolor! Sätt alla som varit utomlands i karantän! Förresten, stäng gränserna! Sänk gränserna för hur stora folksamlingar som får mötas! Sätt alla gamla i karantän! Förresten, sätt alla i karantän! Testa alla!

Expertutlåtanden till trots har de flesta av de framförda förslagen prövats runt om i Europa. I Danmark och Norge har man både stängt skolor och nu stängt gränserna, i Österrike har man förbjudit alla samlingar med mer än 5 personer (jag hoppas att de har undantag för större familjer) och man uppmanar alla att isolera sig. I Sydkorea har man testat, kanske inte alla, men evinnerligt många.

Det enda som faktiskt verkar ha haft effekt är Sydkoreas metod, men den är också totalt omöjlig här eftersom vi inte har material för den. De andra förslagen kommer till en stor kostnad för våra friheter. Redan nu är det svårt att genomföra demonstrationer och Liberalerna tvingas ställa in sitt riksmöte. Om Österrike faktiskt genomför sin spärr på 5 personer blir möjligheterna till aktivism och politik kraftigt begränsade. Och att det är begränsande för många att inte kunna passera gränsen till sina släktingar, inte kunna jobba, träna, tävla, gå på teater eller ens fika med sina vänner säger sig självt.

De flesta experter verkar vara överens om att det här är en sjukdom som inom några år kommer ha drabbat de flesta av oss och att det är en krissituation som kan vara från månader till år. Det är möjligt att vi i takt med att det sprider sig kommer bli tvungna att genomföra mycket hårdare restriktioner än nu, att skolor kommer behöva stängas, att vi inte längre kan träffa kära och vänner hur som helst, att vi blir tvungna att vara hemma i karantän.

Men jag hoppas att politikerna i så fall fattar de besluten av epidemiologiska skäl, inte för att lugna en befolkning som skriker i panik, inte ens om det är DN:s ansvarige utgivare som skriker.