Klimatet i Subarktis, som nordligaste Sverige tillhör förändras i rasande fart. Ny forskning visar att permafrost i stora våtmarksområden tinar allt snabbare och släpper ifrån sig metan. Dessutom förändras livsmiljöer för växter, djur och människor.
Sädgås, kärrsnäppa och alfågel. Tät kvastmossa, dvärgtranbär och flera sorters renlavar. Det är några av de arter som lever i de våtmarksområden i Subarktis som kallas palsmyrar. De och en rad andra arter riskerar att trängas undan när palsmyrarna minskar i allt snabbare takt.
– Dessa speciella myrområden förekommer i områden i norra Skandinavien, som har så kallad sporadisk permafrost, och de utgör unika växtmiljöer. Områdena är viktiga för många insekter och fåglar och för renbetesnäringen, säger forskaren Mats Olvmo i ett pressmeddelande.
Att palsmyrarna blivit mindre i såväl Sverige som i Finland, Norge och Kanada är känt sedan tidigare. Nu har forskare vid Göteborgs universitet undersökt orsakerna.
– Resultaten visar att våtare, varmare och kortare vintrar är de främsta orsakerna till den stora och snabba minskning i utbredning som skett sedan mitten av 1950-talet, säger Mats Olvmo.
Forskarna har också sett att minskningen accelererar. I de områden som undersökts har så mycket som upp till drygt hälften av den yta som bestått av palsmyr övergått till våt kärrmark sedan 1955. Det innebär att den frysta så kallade palsen i myrens inre smält. Mellan 1995 och 2016 har nedbrytningstakten varit tre gånger så hög som under decennierna dessförinnan.
När palsarna smälter frigörs den kraftfulla växthusgasen metan, vilket bidrar till ytterligare global uppvärmning. Detta är det samma som sker i större skala i tundraområden, bland annat i Sibirien.
