När världens länder börjar nystarta sina ekonomier efter coronapandemin finns risken att det sker på bekostnad av ursprungsbefolkningar och deras resurser. 

Länder kan komma att basera den ekonomiska återuppbyggnaden på en ökad exploatering av mark och naturresurser, säger Lola García-Alix, vid människorättsorganisationen International Working Group for Indigenous Affairs, IWGIA.

– Ursprungsbefolkningarna bor i områden med rik biologisk mångfald och de utgör den sista frontlinjen för områden som är ekonomiskt intressanta för många stater, säger hon till IPS.

Lola García-Alix var förra veckan moderator för ett möte om pandemins konsekvenser för världens urfolk, och påminde då om att stölder av mark redan innan coronakrisen utgjorde ett av de största hoten för världens urfolk.

– Den stora frågan nu är hur skyddet och respekten för urfolkens rätt till sina marker ska kunna upprätthållas i en situation när intresset för dessa resurser kommer att vara enormt.

Antonia Urrejola, biträdande ordförande för Interamerikanska människorättskommissionen och rapportör om urfolks rättigheter, varnar för att ”externa aktörer” redan i allt högre grad börjat tränga in ursprungsbefolkningars territorier. Enligt henne består dessa aktörer av militärer, narkotikahandlare och personer som vill bedriva gruvdrift.

Lola García-Alix säger till IPS att den illegala skogsskövlingen har ökat under pandemin, liksom antalet mord som begås mot medlemmar av urfolk.

– Efterfrågan på de resurser som finns på urfolkens marker är stor.  Bakom denna hunger finns delvis stater men också andra aktörer – som karteller, illegala skogsskövlare och företag.

Hon menar att dessa aktörer inte stoppas av rådande karantäner, utan snarare ser restriktionerna som en fördel eftersom dessa leder till en minskad polisiär närvaro.