I går meddelade Jonas Sjöstedt att han avgår som partiledare vid Vänsterpartiets kongress i maj. Hans tid har präglats av en rörelse inom partiet som velat framstå som ett grönt humant alternativ. Sjöstedt har talat om klimatnödläge, om human flyktingpolitik och om arbetstidsförkortning. Vänsterpartiet har också förordat avkriminalisering av narkotikabruk och argumenterat mot höjda straff som metod för att komma åt brottslighet. Sjöstedt är en bra debattör och bra talare, men när det väl kommit till kritan har Vänsterpartiet i alla lägen prioriterat ekonomi och struktur över människor.

Under förra mandatperioden hade man kunnat hota att fälla regeringen på grund av försäljningen av den tyska kolkraften, räddandet av kärnkraften eller negligerandet av asylrätten. Istället valde man kampen om vinster i välfärden. När man tvingade regeringen till bot och bättring i höstas var det också över Arbetsförmedlingen, inte över språktester för medborgarskap.

Vänsterpartiet är ett parti som har vind i seglen och en stark opinion bakom sig, nu när de byter främsta företrädare gäller det att de också tar steget fullt ut och låter den gröna rörelsen få ett till parti att ta ställning till.

Under året kommer både skarpa förslag om medborgarskapsprov och resultatet av den parlamentariska kommittén om framtidens migrationspolitik. Där gäller det att Vänsterpartiet är lika starkt och bestämt som de är i de klassiskt röda frågorna. När de hotar att fälla regeringen över en alltför strikt migrationspolitik blir det också intressant att se hur Moderaterna och SD reagerar. Gäller verkligen att de vill ta varje chans?

Vänsterpartiet ta chansen, bli gröna, ni behövs.