I en artikel i DN 13 januari berättar före detta bibliotekschefen i Sölvesborg Sofia Lenninger varför hon tvingades sluta sitt jobb. Det är en berättelse om hur en politisk rörelse som kan beskrivas som allt mellan socialkonservativ och neofascistisk gör precis det som man anklagar sina meningsmotståndare i liberala och socialistiska kretsar för att göra. Politiserar kulturen.

Hon hade arbetat i tio år med kulturfrågor i Sölvesborg och trivdes med det. Hon skriver att småskaligheten i kulturlivet i en mindre kommun var en utmaning som hon uppskattade. Ytterst handlar all kultur om ”friheten att förmedla och ta del av sin egen och andras världsbild”.

Det fungerade bra, tycker hon. Fram till 2019 då SD, M, KD och det lokala Sol-partiet tog över styret i kommunen. Då började den utveckling som har skildrats i medierna sedan dess. Provocerande samtidskonst skulle inte få förekomma längre. En kulturell etnisk rensning inleddes som också drabbade biblioteken. Föreningsbidrag skulle bara få gå till verksamheter ”rotade i sådana normer som format det svenska samhället”.

Lenninger fick bland annat i uppdrag att i så stor utsträckning som möjligt bortse från lagstiftning som säger att biblioteket ska ge service till människor med andra modersmål än svenska. Hon påpekar i sin text att det inte bara handlar om Sölvesborg. Dels har andra SD-dominerade kommuner gjort liknande saker, dels är partiet på riksplanet inne på samma linje, om man får tro deras partidokument.

Det har sagts förut. Det är inte vi i den demokratiska delen av det politiska spektrumet som vill använda kultur, skola och utbildningsväsendet som propaganda- och indoktrineringsapparater. Tvärtom är det tack vare liberaler, socialdemokrater och socialister som de reaktionära grupperna garanteras rätten att fritt uttrycka sina åsikter.

Konservativa åsikter är lika gamla som den mänskliga kulturen. Också radikala människor omhuldar idéer som är urgamla. Ingen människa kan tänka ut allt själv utan influenser utifrån. Det är en självklarhet.

Det är en helt annan sak att vilja använda den gemensamt finansierade kulturen till att prångla ut en i allra högsta grad radikal syn inte bara på svenskheten utan också på vad vi ska ha demokratin och det gemensamma till. Synen att en majoritet har en självklar rätt att ta ifrån alla andra deras rättigheter riskerar inte bara att skapa större och större motsättningar i samhället, det kommer i förlängningen att undergräva Sveriges position ekonomiskt.

Sverige är ett smart land. Vi tjänar pengar på det. På att plocka upp idéer från hela världen, spetsa till och kombinera dem till populära produkter. Vi kan inte konkurrera med låga priser, inte i dagens värld. Utan importerade idéer skulle jag inte ha kunnat skriva detta. För det behöver jag latinska bokstäver. Jag använder massor av importerade ord och tänker med hjälp av kunskap som jag fått från en massa olika kulturer runt världen.

Att ideologisera kulturen är inte bara vämjeligt och antidemokratiskt i sig, utan också kontraproduktivt om vi vill försvara vår välfärd, och kanske till och med utveckla den. Det är ett välkänt faktum att kulturell, intellektuell och ekonomisk utveckling alltid går hand i hand. Reaktionär tankeskymning leder ofrånkomligen till ekonomisk stagnation vilket i sin tur ökar konflikterna i samhället. Vi ser det redan nu. Och vägen tillbaka till ett öppet och sunt samhälle kan mycket väl börja på biblioteket. Min väg hit började där i alla fall.