DEBATT Det statliga bolaget Miljömärkning Sverige som ansvarar för Svanen är ofta i blåsväder. Härom året uppmärksammades ocertifierad palmolja i Svanens produkter. Tidigare kritiserade Kungliga vetenskapsakademien Svanen för ovetenskap och alternativa fakta i synen på genmanipulerade grödor.
Den senaste tiden har Preems Svanenmärkta bränsle kritiserats i flera artiklar av tidningen ETC, som även visat att svensk satsning på biobränslen inte minskat utan dubblat utsläppen av växthusgaser.
Att byta råolja mot tallolja förvärrar befintliga problem och skapar nya skriver föreningen Skydda skogen, vilket också forskningsrådet EASAC larmat om.
I min ledare Gröna fonder – inte ens hållbara på pappret nämner jag Svanens fonder som exempel på förrädiska miljömärkningar inom finanssektorn, med särskilt fokus på djurförsök, vapen och annan krigsutrustning. Här hade skogsskövling och biobränslen kunnat läggas till som exempel på greenwashing under Svanens flagg, men uppgifter om dessa områden saknas i registren över ifrågasatta branscher.
I ett svar på min ledare skriver Per Sandell, ansvarig för Miljömärkning Sveriges finansiella sparprodukter, att Svanens fonder syftar till att driva på omställningen – inte bidra till fler gröna papperstigrar. Jag tycker det framstår som att det förhåller sig tvärtom. Inte minst för skogen som i snabb takt förvandlas till miljömärkt biomassa med Svanens stämpel.
Sandell medger att det förekommer greenwashing i finansvärlden. Och ett sätt att påverka den i ”rätt riktning”, menar han, är att välja in bolag som bara är ”näst bäst i klassen.” Jag antar att Preem räknas dit.
Sandell anser också att Svanen ser till “helheten” när kullager- och lastbilsbolag väljs in i hållbara fonder: Det möjliggör ju inte bara krig, utan även tillverkning av vindkraftverk.
Resonemanget är begripligt, men alltför förenklat. Om vi ser till ”helheten” av Svanens miljöpåverkan har vi ännu mer att bekymra oss för. Klassificeringen av hållbarhet missar många aspekter av produktionskedjan, för att inte nämna konsumtionen.
Jag delar därför Sandells hopp om bättre verktyg från EU, men här krävs ett vakande öga. Det är inte givet att det politikerstyrda EU kommer leverera enbart ekonomiskt hållbara styrdokument.
Enligt en ny FN-rapport närmar vi oss tre graders uppvärmning med dagens politik och WWF:s senaste Living Planet Report fastslår att vi befinner oss i en massutrotning som drivs på av den globala ekonomin. Vi har inte tid med mer greenwashing nu. Vi har inte heller råd med fler dispenser, subventioner och investeringar i bolag som inte aktivt ställer om och återställer det de förstört.
Sandell varnar för att kritisera Svanen utifrån fondmäklarnas uppgifter om ifrågasatta branscher eftersom det riskerar göra människor ”ännu mer förvirrade” och ”handlingsförlamade.” Det är en problematisk människosyn. Vi har rätt till sanning och fakta när vi fattar beslut om vår egen och jordens framtid.
Jag håller dock med Sandell om att analysen bör fördjupas, men på grund av att branschens miljöhänsyn brister. Till exempel förlitar sig Svanens miljömärkning till andra certifieringssystem, som skogsindustrins FSC och PEFC, vilka i sin tur kritiserats internationellt och i Sverige.
Att då välja Svanen för att få sig en god nattsömn, som Sandell föreslår, är ingen tillfredsställande idé. Med allt som står på spel måste finansvärldens omställning granskas mer, inte mindre. Svanens företrädare borde välkomna det.
