Ensamstående föräldrar hamnar allt oftare i fattigdom och hemlöshet. Värst är det för utlandsfödda kvinnor. Dessutom brister samhället i att fånga upp situationen och stötta de drabbade. Det visar ny forskning från Malmö universitet.
Sedan 1990-talet har fattigdomsrisken tredubblats hos ensamstående föräldrar. Det säger Tove Samzelius, doktorand i socialt arbete vid Malmö universitet, som har forskat i vad det är som gör att människor har svårt att ta sig ur utsatta situationer.
I en nyligen presenterad avhandling menar hon att hela västvärlden, de senaste 20 åren, har börjat fokusera allt mer på individens eget ansvar, att vederbörande i större utsträckning förväntas lösa sin egen situation.
Samtidigt finns det element som försvårar för individen, förklarar Tove Samzelius. När socialtjänsten till exempel riktar fokus på ett område men förbiser ett annat, som att peka på vikten av en anställning utan att ta hänsyn till en individs utsatta bostadssituation, då blir det ännu svårare för de mest utsatta att uppfylla kraven.
– Ett bostadsproblem och fattigdomsproblem som inte passar in i de mallar och system vi har omvandlas till ett individuellt problem där föräldraskapet blir ifrågasatt för att man inte kan ta ansvar för sin situation, säger Tove Samzelius till sajten forskning.se.
Resultatet, förklarar hon, blir en utestängning från samhället där fler blir arbets- och bostadslösa.
Kvinnor drabbas hårdast
Tove Samzelius menar också att många har en bild av Sverige som ett land där man värnar om ensamstående, kvinnor och barn – en bild som inte riktigt stämmer.
– När vi pratar om utsatta bostadsområden lyfter vi ofta problem associerade med män, som kriminalitet och våld. Vi fokuserar väldigt lite på kvinnor och barns utsatthet i dessa miljöer, säger Tove Samzelius till forskning.se.
I och med riktas det också mindre fokus på kvinnors och barns utsatthet för våld i nära relationer eller att vara fast i otrygga boendeformer, som exempelvis svarta andrahandskontrakt.
– Dessa kvinnor har ingenstans att vända sig, säger Tove Samzelius till forskning.se.
Värst bland ensamstående föräldrar är det för utlandsfödda kvinnor, enligt studien. Förklaringen uppges bland annat vara kopplad till språkliga barriärer, diskriminering och/eller en avsaknad av kontakter som antingen kan leda till en förbättrad bostadssituation eller till en anställning.
Metod i studien
Tove Samzelius har i sin studie följt sju ensamstående mammor under två år i Stockholmsområdet, och utöver det intervjuat ytterligare tio.
Hon har även intervjuat yrkesverksamma som möter dessa människor inom sjukvården, vuxenutbildningen och i civilsamhället.
Bland svenskfödda ensamstående mödrar har andelen med låg inkomstandard ändrats från 9 procent (1998) till 27 procent (2017), och för utlandsfödda ensamstående mödrar från 20 procent (1998) till 56 procent (2017).
Här kan du ta del av studien i sin helhet.
Källa: forskning.se
