Äta och klä på sig kan man få hjälp med, men andas får man göra bäst man kan. Ungefär så har Försäkringskassan tidigare tolkat Lagen om stöd och service (LSS) när de fattat beslut. Hösten 2017 rasade en intensiv debatt efter att fall där barn som behöver hjälp att andas nekats personlig assistans uppmärksammats i medierna.

Sedan dess har turerna varit många, men efter att två tidigare lagförslag från regeringen sågats trädde slutligen en lagändring i kraft. Sedan den 1 juli räknas andning som ett grundläggande behov – ibland.

I ett pressmeddelande från Försäkringskassan som gått igenom hur den nya lagen tillämpas står det:

“Några andra slutsatser i delrapporten är att:
– När assistansersättning beviljas är det vanligare att andning bedöms vara ett så kallat grundläggande behov för barn och unga än för vuxna.”

Behovet att andas kan tyckas konstant genom livet. En av förklaringarna till formuleringen är att det främst är barn och unga som sökt ersättning efter lagändringen, eftersom dessa i större utsträckning nekades hjälp med den gamla lagstiftningen.

Många får avslag

För att andning i Försäkringskassans ögon ska klassas som ett grundläggande behov krävs dokumenterade nedsättningar på andningsorganen. Dessutom måste det finnas risk för personens hälsa om hjälpen inte ges.

Långt ifrån alla som söker lever upp till dessa villkor, enligt Försäkringskassan. Detta är den främsta orsaken till att 58 procent av de som ansökt om personlig assistans för hjälp med andning sedan i somras fått avslag, trots lagändringen.

Andra skäl till avslag är att Försäkringskassan anser att det är Hälso– och sjukvården som ska ge hjälpen eller att hjälp behövs färre än tjugo timmar i veckan, vilket gör att den som söker hänvisas till kommunen.

För andra har lagändringen gjort skillnad. Försäkringskassan bedömer att sexton personer, varav de flesta är barn under sex år, fått assistansersättning för andningshjälp som de annars inte haft rätt till.