Nej, inte en till! Fy fan, sen den där da Vinci uppfann tidsmaskinen vimlar det av tidsmigranter som vill göra karriär hos hos! Casanova ville ha ackreditering till hovet för att få material till en modern kärlekshistoria, Mozart ville ha snabblån för experimentella kompositioner featuring autocorrect, Machiavelli fick oss att satsa hela årsbudgeten på att marknadsföra hans ”Fursten 2.0”! Vi investerar miljoner och får inget sålt! Floppar! Vi tar inte emot fle…

Snorstedts förlagschef hejdar sig.

– de Sade? Nämen varför sa du inte det från början? Hett! Hälsa honom att han och hans manuskript är hjärtligt välkomna till mitt kontor klockan två.

Han lägger mobilen i bokhyllan och vinkar mig till sig.

– Du tar emot markisen här, inne på mitt kontor, säger han och räcker mig en bok med ett omslag späckat med anatomiska omöjligheter.

– Du menar mannen som gav upphov till begreppet sadism med sitt beteende?

– Japp, en principiellt passionsstyrd amoralisk adelsman från 1700-talets Frankrike. Ge honom en whisky så han pratar och se till så att ni inte sölar ner något. Det blir kul.

Frispråkig libertin

En timme senare sitter jag inne på chefens kontor och skummar information om markis de Sade. En minst sagt frispråkig, välboren libertin, ständigt på kant med kyrkan och samhället, ofta inburad eller inburande någon annan i orgiastiska syften. Det jag läser av honom är obeskrivbart, texterna om honom ger mig gåshud. Kidnappare, sexmissbrukare, antikrist, antimoralist …

– … Depraverade galning, perverterade sadist, barbariska äckel! Färdigskrivet! Min make läste De 120 dagarna i Sodom, fick slaganfall och gick i celibat!

Höga tjut och dunsar hörs utanför dörren. Städerskan skriker något på franska, och en lika ilsken mansröst svarar.

– Madame behöver inte oroa sig, ty jag vet inte längre vad begreppet ”sex” står för – släpp mig!

– … och ämnar därför ej författa ytterligare skrifter i ämnet!

Försiktigt öppnar jag dörren, och välts omkull när den tilltufsade markisen tränger förbi och smäller igen den.

– Vad menar du med att du inte vet vad begreppet ”sex” står för? Det är ju din specialitet, muttrar jag och räcker fram ett glas whisky.

Utan att besvara frågan sträcker markisen ut sin hand.

– Donatien Alphonse François de Sade, även kallad markis de Sade. Ett nöje att råkas. Vem har jag äran att tala med?

Jag placerar glaset i hans hand och pekar mot stolen han ska sitta på.

Besvärat gnider han sitt öga, sätter sig och häller i sig whiskyn.

– Jag har nu läst igenom ett axplock av dina verk. De scener du beskriver är inte bara onämnbart vidriga, de är anatomiskt omöjliga. Nekar du till att ha skrivit ”det finns inget föremål på jorden jag inte är beredd att offra för min kuk” och ”jag skulle vandra över lik, och jag skulle vara lycklig; jag skulle spruta min sperma över blodet som flöt i strömmar vid mina fötter”, väser jag och pekar ut två citat ur hans roman Juliette, uppslagen mitt på bordet.

– Nej.

– Min vän såg en dokumentär om dig och kallade dig ”damn psychopath”. Nekar du till att ha kidnappat en ung städerska, utsatt henne för de mest oanständiga sexuella grymheter och skrivit om det i dina böcker? Här, ta en frukt.

Markisen gräver fram en banan ur fruktskålen. En sky av flugor väller upp.

– Har du manuskriptet med dig? Redo?

Markisen ruskar på huvudet.

– Ok, visa utkastet.

Markisen ser ner på sin fläckiga banan och släpper den.

– Hörrudu, jag förstår att du är rädd att bli inburad igen för det du skriver. Men här måste du skriva, annars får du åka hem till Bastiljen. Många delar din fäbless för tortyrsex, efterfrågan på dina kommande skriverier är skyhög. Publiceringsdatum är redan spikat. Så, har du några idéer kring sex vi kan bolla?

– Nej. Efter att ha anlänt till er tidsålder vet jag ej längre vad ”sex” är. Hemma framstod det som något självklart i sitt förskjutna, upphöjda dunkel.

– Lägg av.

– Ni tror att ni är så frigjorda! Inser ni inte, att när ni tillåter er att nyttja begreppet så hejdlöst, förlorar det sin betydelse?

– Men du skriver ju att det är passionerna man ska lyda, du accepterar mord men förkastar dödsstraff med resonemanget att det är är okej att döda om det görs i passion men naturvidrigt om det görs i lagens namn. Sexualiteten är väl oavhängig själva ordet för den? Vad har konceptuellt trassel med instinktiva impulser att göra? muttrar jag irriterat och knuffar iväg bananen.

– Visserligen är den grundad på passion, men den medvetandegörs via begreppet – det man är omedveten om förstår man ej! När sexbegreppet bleknar, blir det oåtkomligt för medvetenheten och voilà – då slutar man förstå sex! Förutom begreppets innebörd urvattnas även dess laddning när ni överexploaterar det!

Han stirrar på bananen som om den vore en handgranat.

– Utveckla, mumlar jag och rullar bananen fram och åter mellan pappershögarna.

– Nej!

Markisen greppar min hand, och bananen spricker.

– Vill du gå ut? morrar jag, drar undan handen och pekar mot dörren.

Väl ute i den klara vinterluften känns stämningen mindre tryckt. Även markisen verkar mer avslappnad, med ett halvfullt whiskyglas vid läpparna.

– Ni urvattnar begreppet ”sex” när ni använder det så obegränsat, emedan appliceringen av ett begrepp på ett annat aldrig är en enkelriktad process.

– Du menar att ordbetydelser smittar av sig på varandra?

– Ja. Om jag säger att en morot är sexig, överförs ett fragment av sexbegreppets innebörd till moroten – morotens innebörd färgas av begreppet ”sex” – men samtidigt överförs lite av morotsbegreppets innebörd till sexbegreppet, med följden att sex blir mer morotsaktigt. När man sedan applicerar begreppet ”sex”, på exempelvis en banan, kommer således en smula morotsinnebörd att överföras på bananens betydelse, utöver sexigheten. Föreställ dig hur besudlat begreppet är, nu när det är allmän praxis att applicera det på allt möjligt. Sex säljer, säger ni, men inte länge till!

Osexig budget

Tyst skrollar jag igenom Facebookflödet i mobilen medan han pratar, förbi en status om att ”budgeten är så himla osexig” och någons delning av ett meme från sidan Intelligence is sexy. Tja, vad betyder ”sex” när det fattas gränser för dess användning? Jag nickar och slår upp mer whisky i hans glas, som han drar undan innan jag hinner räta på flaskan.

– Allvar. Jag mötte Rousseau innan jag kom hit, han har så fina idéer om att låta människans instinkter breda ut sig … Jag brukade hysa det största förakt för kyrkans fördömande av sexualiteten och uppmanade alla att leva ut sina naturgivna passioner. Men nu, när jag varken kan förstå begreppet ”sex” genom förnuft eller känsla, tänker jag annorlunda: vi behöver stigmatiseringen, smygandet, för att inte förlora dess laddning och innebörd!

– Menar du att vi ska vara pryda? Ska du-vet-vad, eller du-vet-inte-längre-vad, förpassas till tabulistan igen?

Piska upp motrörelse

Markisen snurrar runt och slår ihop händerna, kring min arm.

– Ja! Låt nya laddningar spira i det fördolda, utan att blekas i ljuset av allmänhetens opportunistiska sökande efter ingredienser till fascinationen!

– Inget laddat undgår en pr-byrå, svarar jag och backar.

– Det går nog att piska upp en motrörelse. Men å andra sidan, om sexualiteten återfår sin enorma laddning och innebörd kan vi frestas att kommersialisera och överexploatera den ånyo, med samma semantiska urvattning som följd. Du grymma, oundvikliga öde! Går det bra om jag skriver om språklig protektionism istället?

– Nej. Men skriv så får vi se vad som händer, tjoar städerskan bakom oss, rycker tag i flaskan och häller i sig det sista av whiskyn.

– Men Juliette, då!

När jag vänder mig om är markisen borta.