DEBATT Formuleringen ”Vi ska inte tillbaka till 2015” förekommer i olika varianter inte bara i debatten om den svenska migrationspolitiken. Senast ut är Österrikes förbundskansler Sebastian Kurz.
I ett reportage i tyska Der Spiegel om brandkatastrofen i flyktinglägret Moria på den grekiska ön Lesbos får Luxemburgs utrikesminister Jean Asselborn agera barnet i H.C. Andersens saga: ”Hela Europa lurades av Kurz insisterande på att allt vi behövde göra för att lösa flyktingproblemet var att stänga gränserna”. Med en lika snabb som förutsägbar tweet svarar förbundskanslern: ”Österrike har bidragit stort sedan flyktingkrisen 2015, mer än nästan något annat europeiskt land. Bilderna från Moria lämnar ingen kall – men vi kan inte låta 2015 hända igen”.
Efter ett besök i Moria i mars 2019 skrev Moderaternas partiledare Ulf Kristersson i samma anda som Sebastian Kurz att vi måste ”hålla gränsen” och inte får ”tappa kontrollen”. EU och dess medlemsländer står nakna samtidigt som antalet människor på flykt i världen ökar. De humanitära konsekvenserna blir uppenbara. Som Der Spiegel konstaterar: ”Det är ingen tillfällighet, inget oaktsamt agerande, att asylsökande har låsts in och förödmjukats i Moria. Det är en del av EU:s migrationspolitik”. Om EU vill ”lösa flyktingproblemet” krävs andra åtgärder.
EU-kommissionen har återkommande vädjat till övriga medlemsstater att ta emot asylsökande från Grekland. Trots den allt mer ohållbara situationen på de grekiska öarna har migrationsminister Morgan Johansson hittills sagt nej och hänvisat till Migrationsverket – men Migrationsverket kan enbart pröva individuella förfrågningar från andra EU-länders myndigheter. Ansvaret ligger därför på regeringen att begära att kommissionen lägger fram ett förslag till rådsbeslut om undantag från Dublinförordningen som möjliggör en organiserad överföring av asylsökande från Grekland till Sverige.
Efter flera år av misslyckade förhandlingar om en reform av EU:s gemensamma asylsystem ska EU-kommissionär Ylva Johansson den 23 september presentera en ”ny pakt om migration och asyl”. Europaparlamentet har begärt att kommissionen ska lägga fram ett förslag till förordning om inrättande av ett europeiskt humanitärt visum för asylsökande.
Enligt FN:s flyktingorgan UNHCR befann sig i slutet av förra året 79,5 miljoner människor på flykt – det högsta antal som någonsin har uppmätts. Samtidigt konstaterar Försvarsberedningen i sin slutrapport från 2019 ”att instabiliteten i Mellanöstern och delar av Afrika, inklusive klimatpåverkan i dessa regioner med torka och vattenbrist som följd, gör att migrations- och flyktingströmmarna till Europa kan förväntas fortsätta.” Även utvecklingen i Belarus fordrar uppmärksamhet.
Istället för en fortsatt ”hålla gränsen”-politik behövs därför en diskussion om hur vi bygger den beredskap som krävs för ett humant och ordnat asylmottagande i en osäker omvärld. Ett EU i robusta kläder behöver ett gemensamt asylsystem som säkerställer säkra och lagliga vägar för att söka asyl, en rättssäker och effektiv asylprövning, och en rättvis ansvarsfördelning mellan medlemsstaterna.
EU kan ge asylsökande ett värdigt mottagande – om den politiska viljan finns.
