Jag har aldrig varit särdeles partipolitiskt aktiv, och än mindre politiker. Inte på lokal nivå, och definitivt inte på riksdagsnivå. Därför har jag ingen som helst aning om hur det egentligen går till när det ska förhandlas fram en reform av något slag, eller till exempel ett stödpaket i  en coronakris. 

Vad jag däremot vet är att det ser helt absurt ut här utifrån. Vi kan ta den otroligt snirkliga och intrikata baletten kring stödet till riskgrupper, till exempel. Först skulle det utredas länge och väl vilka som ens skulle klassas som riskgrupper, det tog några månader. I juni kunde regering och riksdag efter långa diskussioner äntligen ta beslut om att dessa riskgrupper de facto borde få något slags stöd så de kan stanna hemma från jobbet i förebyggande syfte. Så långt så gott, även om det redan här har gått alldeles för lång tid eftersom peak corona utspelade sig i slutet av april och därefter har planat ut. 

Beslutet tas alltså i juni, och riskgruppernas förhoppningar steg. Men först två månader senare, den 24 augusti, blev det möjligt att överhuvudtaget söka ersättningen. Och då bara gällande perioden 1 juli till 30 september. Det vill säga, nu när det värsta är över och diverse åtgärder för att öka säkerheten för arbetare som måste träffa människor i sitt yrkesliv på många sätt redan är på plats. De som däremot varit hemma utan ersättning av rädsla för smittorisk under mars till juni, alltså under de värsta månaderna och innan vi som samhälle fått rutin på säkerheten, kommer inte kunna få någon retroaktiv ersättning för den tiden. 

Det är inte ens någon idé att förfäras över de 47 miljoner kronor som spenderats på att sätta upp ett helt nytt system för att kunna hantera ansökningarna om riskgruppsstöd, för om vi ska vara helt ärliga är 47 miljoner inte ens speciellt mycket i ett lands budget. Det som däremot är förfärande är tiden det tog att få det på plats. Och hur otroligt snårigt och krångligt det är, och hur lite effekt det därför kommer få. Av 100 000 beräknade ansökningar har inte ens 3 000 inkommit hittills. 

Vilket slöseri! Inte med pengarna i första hand, utan med tid och resurser. Slöseri med människors livsutrymme och trygghet, med deras fysiska och mentala hälsa. Slöseri med våra politikers och Försäkringskassans medarbetares arbetstid, som definitivt kunde spenderats på något annat. 
Och detsamma gäller stödet till småföretagare som nu äntligen verkar vara på gång. Eller ja, från mitten av oktober ska man kunna ansöka om omsättningsersättning gällande månaderna mars till och med juli, dock maximalt 120 000 kronor. 

Det finns ytterligare problem med hur omsättningsstödet för enskilda firmor är utformat. Stödperioderna är alltså uppdelade i mars–april, maj, och juni–juli. Man har rätt till ersättning på 75 procent av omsättningstappet om nettoomsättningen 2020 understeg 70, 60 och 50 procent för respektive stödperiod. Problemet är ju dock att enskilda företagare är en väldigt brokig skara. 

Vissa, ofta de som arbetar med korta jobb mot direkt betalning, exempelvis frisörer, har möjligen en ganska jämn inkomst fördelat över årets månader, medan andra, som arbetar med längre uppdrag där fakturering sker först efter utfört arbete, har en mycket mer ojämnt fördelad inkomst. Vad som råkade inkomma i maj 2019 behöver således inte betyda nånting i förhållande till 2020. Och många har dessutom inte några inkomster alls under vissa av årets månader, exempelvis under semestermånaderna. Att jämföra en tom julimånad 2019 med en tom julimånad 2020 blir således väldigt problematiskt. 

Så ja. Utifrån sett ser det helt absurt ut. Det ser ut som att riksdag och regering tar till vartenda krumsprång de kan för att göra det extra besvärligt, ta extra lång tid, kosta extra mycket pengar, orsaka extra stor stress och otrygghet, och verkligen krångla till det så mycket som möjligt för så många som möjligt. Coronastöd med extra allt, på det riktigt dåliga sättet. 

När allt de egentligen hade behövt göra var att redan i mars, när hela världen ändå pratade om akut basinkomst, bara besluta att nu gör vi såhär; basinkomstgaranti till alla som under den här perioden har en inkomst på under si och så mycket. Punkt. Så hade vi verkligen kunnat fokusera på att tillsammans ta oss igenom den här tiden tillsammans, i lugn och ro.