Det som började som en presskonferens om USA:s relation till Kina, i ljuset av utvecklingen av Hong Kong, utvecklades snabbt till ett till stora delar improviserat valtal. Det mest förvirrade och upplösta tal jag någonsin har sett av Donald Trump. Den som går tillbaka till valkampanjen 2016 ser snabbt att han då hade en helt annan skärpa och att det har hänt något på senare tid som har förändrat honom.

Det spekuleras i amerikansk press om vad det är som kan ha hänt. Ryktena om att han missbrukar olika mediciner och till och med illegala preparat har kommit och gått under hans presidentskap. Det har spekulerats i om det handlar om Alzheimer eller någon annan degenerativ ålderskrämpa eller om han helt enkelt bara har gett upp.

Efter att ha väntat länge på att Trump skulle säga något som var värt att kalla till presskonferens för, började kommentatorer från olika bolag sakta inse att det inte skulle komma något. Det han inledde tillställningen med, att berätta att USA nu ska reagera på attackerna mot demokrati och yttrandefrihet i Hong Kong, var det enda han hade att komma med. Förutom det långdragna gaggandet som följde.

För gaggande var exakt vad det handlade om. Det är den Trumpkritiska opinionen i USA överens om. Det var ärligt talat svårt att hänga med i alla svängar. Tevebolaget CNN konstaterade efter ett tag att det hela hade urartat och avbröt sin sändning.

– Till och med för att vara Trump är detta mer osammanhängande än vanligt, han hoppar från ämne till ämne, ibland i samma mening, sa New York Times reporter Peter Baker.

Lincoln Project är en republikansk grupp som vill få bort presidenten från makten. Deras budskap är hårt skruvat och deras reklamfilmer är lika aggressiva som välproducerade. På Twitter konstaterade de att det de såg från presskonferensen var någon form av självdestruktivt beteende.

Rick Wilson, en av de viktigaste personerna bakom projektet twittrade intensivt under presskonferensen och skrev bland annat att de på en dryg timme fått allt material de behöver till sin reklam fram till valet. Han konstaterade också som många andra att Trump betedde sig som en full person i en bar framåt nattkröken.

Andra debattörer påpekade att Trump bröt mot lagen genom att använda en presskonferens till att attackera sina politiska motståndare och hålla ett valtal. The Hatch act är en lag från 1939 som förbjuder politisk propaganda på olika statliga plattformar. Lagen gäller inte presidenten, men tidigare presidenter har ändå följt den och har hållit isär sina uppgifter som president från eventuella återvalskampanjer.

Skärper tonen mot Hong Kong

Trump har sedan coronapandemin anlände till USA skyllt utbrottet på Kina, bland annat genom att plocka upp konspirationsteorier om att viruset skulle vara skapat av människor, kanske av kinesiska myndigheter som sedan använt det som ett slags biologiskt vapen. I går återkom han till dessa anklagelser i ett resonemang om varför han inte vill gå vidare med de förhandlingar om handelsutbyte mellan länderna som inleddes i början av året.

– De kunde ha stoppat pesten, de kunde ha stoppat den, de stoppade den inte. De hindrade den från att sprida sig till resten av Kina från Wuhan-provinsen. De kunde ha stoppat pesten, de gjorde inte det. Relationen med Kina har skadats svårt.

Sedan kinesiska myndigheter har slagit ned hårt mot demokratiaktivister i Hong Kong har kraven på repressalier mot Kina för landets brott mot mänskliga rättigheter blivit allt mer högljudda i USA, men Trump har hittills inte reagerat.

Nu meddelade han till slut att han har skrivit på en order som innebär att USA kommer att sluta att erkänna Hong Kong som ett självständigt område. Han skrev också på ett lagförslag från kongressen som handlade om att straffa banker som handlar med kineser som är inblandade i implementeringen av Pekings nya säkerhetslag gällande Hong Kong.

– Inga mer privilegier, ingen ekonomisk särbehandling och ingen export av känslig teknik. Hong Kong kommer nu att behandlas på precis samma sätt som resten av Kina, sa han.

Valtaktik ligger bakom

Delvis kan det vara bra att USA äntligen reagerar på Kinas hantering av Hong Kong. Demokratiaktivisterna där behöver allt stöd de kan få, jag misstänker att striden mellan centralregeringen och de som vill se ett öppet och fritt Hong Kong är långt ifrån över. Men Trump gör i princip aldrig något utan att det gynnar honom. Att han till slut har reagerat har med största sannolikhet att göra med att han halkar efter Biden allt mer i opinionsundersökningarna inför valet i november.

Det är väl känt att amerikaner i gemen gärna sluter upp kring sin militär. Att starta ett krig eller öka konfliktnivån någonstans i världen är ett gammalt knep som presidenter har tagit till för att öka sin popularitet. Men det politiska läget har förändrats snabbt sedan den förra presidentvalskampanjen 2016. Till att börja med är inte Trump en outsider längre, han försöker beskriva sig själv som det politiken i Washington behöver, en oslipad person utan kopplingar till den korruption han hävdar styr huvudstaden, men det fungerar allt sämre.

Vidare, genom sitt sätt att fokusera på enbart de väljare som han uppfattar som sin väljarbas och genom att själv använda sin position för att gynna sina närmaste har han alltmer börjat uppfattas som betydligt mer korrupt än dem han kritiserar. Han har också sett till att Roger Stone, en tidigare medarbetare, slipper ifrån ett knappt fyraårigt fängelsestraff. Dessutom har de liberala och vänsterinriktade krafterna vunnit stora segrar, både i opinionen och i olika politiska församlingar. Stödet för Black lives matters är mycket stort och allt fler amerikaner kräver att landet skapar ett offentligt finansierat sjukvårdssystem. Reaktionära åsikter ligger helt enkelt inte i tiden.

När hanteringen av coronakrisen har misslyckats totalt i USA, mycket på grund av Trumps oförmåga, när underskottet i statsbudgeten ökar dramatiskt och när allt fler domslut i olika mål som rör presidenten går emot honom behöver han något som kan få honom att framstå som stark och handlingskraftig. Det var därför mitt hjärta hoppade till lite extra när Trump började sitt resonemang om Kina. Jag har varit orolig ett tag för att USA ska göra något överilat i Sydkinesiska havet för att Donald Trump ska kunna ta på sig äran för att vara tuff mot Kina.

Med hans uppenbara intellektuella förfall går det inte längre att enbart lita på att han har en administration som hindrar honom innan han gör något dumt. Fanns detta skulle de inte ha låtit honom genomföra gårdagens presskonferens, tänkte jag och förberedde mig på något riktigt galet. Tack och lov nöjde han sig med luddiga anklagelser mot Biden om att den före detta vicepresidenten skulle vara svag mot Kina. Sedan flöt han ut i sin typiska blandning av direkta lögner, smygrasism och konspirationsteorier.

Risken för allvarliga konflikter kring Sydkinesiska havet är inte över, dock. Kina har redan anklagat Trump för att använda området som en spelpjäs i sina försök att bli återvald och tonläget höjs nu från amerikansk sida.

”USA är inte ett land som är direkt inblandat i dispyterna. Däremot har det envisats med att störa processen,” skriver den kinesiska ambassaden i Washington på sin hemsida. ”Under förevändningen att de vill bidra till att bibehålla stabiliteten spänner landet sina muskler, ökar på motsättningarna och skapar grogrund för konflikter i området.”

Statssekreterare Mike Pompeo sa i måndags att USA från och med nu betraktar alla kinesiska anspråk på havsområden utanför de internationellt erkända gränserna som illegitima.

Enormt område av enorm betydelse

Sydkinesiska havet är det största havsområdet i världen bortsett från själva oceanerna. Det består av svindlande tre miljoner kvadratkilometer och tolv nationer ligger i eller vid havsområdet. Där finns stora mängder olja och naturgas och andra resurser, bland annat fiske, som olika länder ständigt diskuterar rätten till. En tredjedel av världens sjöfart passerar området och man beräknar att värdet av handeln som sker där eller passerar havet uppgår till någonstans mellan 3000 och 5000 miljarder dollar. Kina anser sig ha rätt till nästan hela området och motsätter sig alla former av militär närvaro från USA där.

USA har inte godkänt Förenta nationernas havsrättskonvention som reglerar frågor av denna typ på grund av att det republikanska partiet principiellt motsätter sig att landet underordnar sig internationella konventioner. Trots det anser man sig ha rätt att motsätta sig Kinas krav.

– Världen kommer inte att tillåta att Beijing behandlar Sydkinesiska havet som sitt eget imperium till havs, sa Pompeo i ett uttalande i måndags som ett av flera handlingar från amerikansk sida som kommer att öka konfliktnivån kring havet.

Tidigare har USA:s inställning varit att dispyter kring Sydkinesiska sjön bäst hanteras via FN. USA kommer fortsättningsvis att förhålla sig neutralt till olika krav på landområden på öar i havet. Den nya inriktningen innebär att man i praktiken ansluter sig till länder som Brunei, Vietnam, Indonesien, Malaysia, och Filippinerna i deras motstånd mot kinesiska krav på havet runt öar och rev, till vilka äganderätten är otydlig.

Kortsiktigt kommer inte den ändrade attityden från Trumps administration att göra någon större skillnad. Men tillsammans med andra åtgärder, som en ändrad inställning till Hong Kong och eventuella ekonomiska sanktioner, innebär den nya amerikanska linjen definitivt att en stor del av världen blivit lite mindre säker. Trots att området ser glest ut på kartan bor där hundratals miljoner människor. Filippinerna har 100 miljoner och Indonesien 267 miljoner invånare bland annat. Befolkningen i dessa länder är beroende ekonomiskt av handel vilket kräver tydliga och gemensamma regler för hur havet ska hanteras.

Nu rubbas balansen och även om risken för öppna militära konflikter just nu är liten kan attitydförändringen leda till att motsättningarna i området ökar redan nu. Kina har redan reagerat med ilska efter nyheterna om både USA:s ändrade inställning till Hong Kong och till situationen i Sydkinesiska sjön. Även om till exempel kurderna i Syrien drabbades av ett av hans ryck har Trumps oförmåga att se bortom sina egna ekonomiska och politiska behov hittills drabbat den egna befolkningen mest, men nu bidrar han och hans administration till att öka risken för internationella konflikter. Det oroar allt fler både i USA och i övriga världen.