Jag skulle hellre fira nyord än nyår. På nyordsafton skulle man kunna ha tävlingar i att gissa vilka nyord som skulle presenteras nästa dag. De berättar så mycket om tiden och oss. Och eftersom det inte bara är nytt år utan också nytt decennium …

Ja, jag vet. Rent matematiskt börjar det nya decenniet nästa år. Det fanns ju aldrig något år 0, eller i alla fall är det inte från året före Jesu födelse vi räknar tiden, utan från år 1. Så år 10 var sista året i det första decenniet och år 2020 är alltså sista året i det här. Men vi kallar det ju 00-talet, 10-talet, 20-talet, och rimligen är 2020 första året på 2020-talet, inte sista året på 2010-talet.

Appar och aska

I alla fall tänkte jag skriva lite om det senaste decenniets nyord, med början 2010. Det året stod app på nyordslistan, och om man ibland tänker att nyorden bara är språkliga flugor är det här en väldigt envis fluga. När ordet presenterades var appar något man hade i mobiler och surfplattor – nu är alla datorprogram appar, såvitt jag vet. Facebooka och vuvuzela är andra ord som känns som om de alltid hade funnits.

Lillebrorssamhället däremot, har vi någonsin talat om det? Ja, det står på listan. I storebrorssamhället har staten och Facebook alldeles för mycket koll på oss. Ja, och NSA och FRA och Huawei och så vidare. I lillebrorssamhället har vi koll på varandra. Där går vi in på Ratsit och kollar grannens skulder eller stalkar någon i sociala medier och får veta mer än vederbörande hade tänkt sig. Som de där människorna som satt i radhus och stugor och bevakade grannarna med en skvallerspegel, fast inte begränsat till grannarna.

Annars handlar orden från 2010 rätt mycket om aska. Vulkanen under Eyjafjallajökull fick ju utbrott, flygen ställdes in och folk var inaskade på flygplatserna och fick åka asktåg till askänklingar och askänkor – och askungar, men det står inte på listan – som väntade därhemma.

2011 var det arabisk vår och jasminrevolution, som båda började i Tunisien och gav hopp om frihet och fred som har tagit långa omvägar och inte nått fram än. Men viljan fanns i alla fall. Ord som foliehatt och trollfilter var nya, det fanns surdegshotell och otrohetsdejting och mobildagis infördes i skolorna. Det var också året då paddan blev ett elektroniskt djur.

Året därpå fick vi conversesjuka av att gå runt i tunna gympaskor och började kalla smajlisar för emojier. Memil i Lönneberga dök upp, eller kanske håller han mest till i storstäderna? En memil är en medelålders man som cyklar snabbt och hänsynslöst iförd cykeldräkt av lycra. Jag kan ha sett honom på Skanstullsbron. Somliga åkte på överklassafari, en organiserad bussresa för att se hur överklassen levde, och en KD-politiker skrev att han ville ordna en underklassafari. Numera hyr de nog in Lamotte istället.

Regnbågens alla färger

Nagelprotest, hästlasagne, betalskugga, brexit – vilket år söker vi? Det kan vara 2013 som kommer efter 2012, men hade du kunnat gissa annars? En höjdhoppare målade naglarna i regnbågens alla färger i protest mot antigaylagarna i Ryssland, och fler hängde på. Någon upptäckte att det var häst istället för ko i lasagnen, precis som om det ena skulle vara värre än det andra, och hysterin blommade ut för fullt. Och så upptäckte vi att det har sina sidor att man måste ha uppkoppling för att betala med kort, och Storbritannien började slita i EU-kopplet.

2014 fick vi bruk för ordet blåbrun, som sorgligt nog inte behöver förklaras 2020. ”Sedan valet 2013 styrs Norge av en blåbrun regering med Höyre och FrP med stöd av Venstre och Kristeligt Folkeparti i parlamentet. Regeringen för en hårdför politik som kränker mänskliga rättigheter och attackerar aborträtten, samtidigt som skatter sänks för de rikaste” skrev Värmlands folkblad i oktober.

Cis-personen, tvåkönsnormen och rödgrönrosa är också från 2014, åtminstone för en större allmänhet. Att kärrtorpa är att göra motstånd mot nazistiskt våld och dito propaganda, och kommer från den stora demonstrationen i Kärrtorp i december 2013, men hamnade på nyordslistan för året därpå. Samma år började man tala om nerväxt (i positiv motsats till tillväxt), rasifiering och åsiktskorridorer. Det var också då vi började plastbanta.

Sen börjar jag känna att det finns en upprepningsrisk. 2015–2018 års nyord har jag ju skrivit om i Syre. Många omställningsord, som dumpstra, delningsekonomi, rekoring och lånegarderob, har sett dagens ljus sedan dess. Det var också då folk började bli sekundärkränkta – kränkta å någon annans vägnar. Killgissningen, renovräkningen, flygskammen, någonstansaren och varsomhelstaren kommer också från den perioden. Ord som känns självklara i dag.

Hoppfullt ändå

Men 2019, då? Ett omtalat nyord är benim, som lär vara ett turkiskt lånord som betyder mig eller min men används som jag om den talande vill visa sig extra machokaxig. Jag har aldrig hört det.

Beteendedesign tycker jag är ett rätt obehagligt ord. Som om man menar manipulation men vill få det låta snyggt. Nudging eller puffning kallas det också, och exemplet i nyordslistan handlar om att placera varor i butiken så att kunderna köper det man vill att de ska. Ganska oförargligt, till och med positivt. Ändå spjärnar jag emot inför tanken att få mitt beteende designat.

Dra-åt-helvete-kapital är mer sympatiskt: lite sparade pengar som är bra att ha om man vill avsluta ett dåligt förhållande utan att hamna i en ekonomisk katastrof. Ikigai är en känsla av att man vet man har i världen att göra, ungefär. Som alienation fast tvärtom, tror jag. Det är ett japanskt lånord och det enda obehagliga med ordet är väl behovet av det. Att vi inte allihop har ikigai hela tiden.

Klimatdebatten har satt djupa spår i nyordslistan: klimatstrejk, klimatnödläge, den märkliga idén om klimatdiktatur, och så Greta-effekten. I flygskammens spår smygflyger vissa och tågskryter andra. De som bara tar tåget i största allmänhet är väl passagerare som vanligt.

Tolkar man tiden efter nyordslistorna känns det ändå hoppfullt. Vi hittar på en massa bra saker – också!