DEBATT För exakt 100 år sedan fick min farsa spanskan, han var åtta år men överlevde. I dag hotar nästa pandemi hans dotter, som är 70+, för nu är det värre för oss äldre istället. Och för oss svenskar är det här en alldeles ny situation, med isolering och regler, eftersom vi inte haft krig på 200 år. Det har liksom bara passerat oss tidigare men nu är det allvar, som statsministern säger. Svårt att ta in för många av oss, det är de som kör på som vanligt.
Men, tänk om
• fler digitala möten kunde hållas också i framtiden, klimatet skulle definitivt tjäna på det. Vi behöver inte ta flyget och träffas jämt.
• beredskapslagren återställs, då slapp vi höra om brist på sjukvårdsmaterial, medicin och annat livsviktigt.
• företagsledarna insåg att vi borde ta hem den viktigaste produktionen igen. Den som handlar om medicin, sjukvårdsmaterial och annat som kan betyda överlevnad.
• vi blev självförsörjande på basmaten, vi har svenska bönder som inget högre önskar än att vi ska skippa köttet från Brasilien. Och som odlar allt från frukt och grönsaker till de fyra sädesslagen. När blev sojabönor och kikärtor det vi måste ha på matbordet?
• vi, i våra kommuner, åter kunde starta upp mejerier, slakterier och annat som behövs för närhet, god djurvård och korta transporter. x vi kunde sluta flänga runt klotet som idioter! Många medicinkunniga har länge varnat för att resandet kommer dra igång en pandemi.
Nu är vi där och det känns ju så där. För måste alla pricka av någon slags bucket-list genom att käka i Singapore ena dan och i Tanzania andra? Kanske åka skidor ena veckan och sola på playan i Sydafrika andra.
Jag vet inte om någon har utforskat hela Sverige än, men förhoppningsvis kanske fler kommer på tanken nu efter coronan. För här finns häftiga skidbackar också, vi har sandstränder utefter våra kuster och bra thairestauranger i varje gathörn. Kanske kommer fler av oss att omvärdera våra liv, för vad är viktigt egentligen? Att ha tid att umgås med familjen under eventuell isolering har väl varit trevligt för de flesta. Kanske första chansen på många år rent av.
Ta chansen igen, snart är ungarna tonåringar och då har de annat för sig. Varför pressa klimatet när vi kan njuta i vårt eget land? Tänker vi klimat, närhet och hemmaodlat kommer alla vinna på det.
