Det var i början av förra veckan som studien A Darwinian Laboratory of Multiple Contact Zones publicerades. Den visar att arter i Östersjön är genetiskt skilda från artfränder i Västerhavet och Nordsjön.

Östersjöns speciella miljö, bland annat den låga salthalten, har gjort att bestånden har utvecklat egenskaper som gjort det möjligt att leva och fortplanta sig i havet.

Med detta följer en insikt som Kerstin Johannesson, professor i marin evolutionsbiologi vid Göteborgs universitet, poängterar.

– Det är viktig information eftersom det betyder att Östersjöns bestånd inte kan ersättas av västkustindivider om Östersjöbestånden skulle gå förlorade, säger hon, i en artikel som publicerats på Göteborgs universitets hemsida.

Kerstin Johannesson, som är en av medförfattarna till studien, förklarar att man har jämfört DNA från bestånd i Östersjön med bestånd i de andra haven. Totalt rör det sig om genetisk och biologisk information från 23 arter.

– I vissa fall har bestånden i Östersjön utvecklat så stora skillnader att de kan betraktas som olika arter, exempelvis kan Östersjötorsken anses vara en egen art, liksom den bottenlekande flundran som utvecklats i Östersjön och bara finns där, säger hon.

Situationen för Östersjöns marina arter är som tidigare rapporterat kritisk. Det gäller inte minst torsken. Världsnaturfonden har länge flaggat för de ogynnsamma förhållanden som torsken lever under i Östersjön. Syrebrist och döda bottnar är några exempel, likväl som algblomning, saltfattigt vatten och inte minst ett hårt fisketryck.