Bokstäver, stora och små, handlade den förra En syl i vädret om. Varifrån vårt alfabet kommer, hur det kom att se ut som det gör och när man kom på idén att börja meningar och namn med en versal.
Men vad är egentligen ett namn? På sätt och vis är ju alla substantiv namn, och på tyska har de därmed stor bokstav. På engelska skriver man veckodagarna, högtiderna och månaderna med versal. På svenska ska bara egennamn ha stor bokstav, sådana som Sara, Spanien, Socialstyrelsen och Syre.
Det låter ju enkelt, men det gäller ändå att hålla tungan rätt i mun. Jag ska reda ut reglerna om stor och liten bokstav, men de är så många, så det får bli ett par olika delar. Vi börjar med namn på myndigheter, företag och andra organisationer.
När en myndighet är den enda i sitt slag i hela landet, som till exempel Naturvårdsverket eller Migrationsverket, får den stor bokstav. Ibland finns det flera likadana myndigheter i olika delar av landet, till exempel migrationsdomstolar, tingsrätter eller mark- och miljödomstolar. Då är det vanliga substantiv, inte namn.
Den som får avslag på sin asylansökan hos Migrationsverket, med versal, överklagar alltså till en migrationsdomstol, utan versal. Blir det avslag där också får man överklaga till Migrationsöverdomstolen, som har versal eftersom det bara finns en.
Likadant är det med andra domstolar, till exempel tingsrätterna, hovrätterna och Högsta domstolen eller mark- och miljödomstolarna och Mark- och miljööverdomstolen. Länsstyrelser och kommuner har liten bokstav av samma anledning: det finns flera.
Polisen skrivs ibland med stor bokstav, ibland med liten, beroende på om man tänker på myndigheten eller funktionen. Enklast är att använda liten bokstav i polisen och använda myndighetens riktiga namn, Polismyndigheten, när det verkligen handlar om myndigheten. Om du har haft inbrott ringer du polisen med litet p. Och om aina är på väg är det nog inte Aina som kommer.
När det gäller regeringen och riksdagen får man också skilja mellan namn och funktion. Regeringens namn är Regeringen, men till exempel i medier handlar det i allmänhet om funktionen och då ska det vara litet r. En journalist som skriver om kontakter mellan den svenska regeringen och den brittiska borde ju annars kalla de två regeringarna för Regeringen och Her Majesty’s government.
Företag gödslar ibland med versaler i företagsnamn och varumärkesnamn. De kan använda versaler på oväntade ställen och skriva iPhone, GöteborgsOperan, AstraZeneca eller något annat knasigt. Kamelnotation kallas det, eftersom orden ofta ser ut som om de har pucklar. Andra skriver sina namn med bara stora bokstäver, till exempel Ikea.
Det är trick för att namnet ska synas bättre, och så kan de ju göra själva om de vill. Men vi andra ska inte trassla till skrivreglerna för att hjälpa dem med marknadsföringen. Därför rekommenderar Språkrådet att man skriver Iphone, Göteborgsoperan, Astra Zeneca och Ikea. Om man inte jobbar på de berörda företagen, vill säga.
När det gäller namn med flera ord kan man få tänka lite. Grundregeln är att allt som i sig är ett namn ska ha stor bokstav. Astra Zeneca är till exempel två namn: företagen har gått ihop och använder båda namnen. Då ska båda ha versal i början. I Mediehuset Grönt (som ger ut Syre) ska också båda orden ha versal eftersom namnet betyder ”ett mediehus som heter Grönt”.
Men i ett namn som Sölvesborgs stadsbibliotek eller Etnografiska museet finns ingen anledning att stava stadsbibliotek och museet med versal – stadsbibliotek och museum är ju inga namn. Samma sak gäller för universitet i Uppsala universitet och nord i Region nord.
Ett ännu mer eget kapitel är hur man gör med versalerna i namn som är förkortningar, men det tar vi en annan dag.
