Bor det inte alldeles för mycket journalister i Stockholm? Till exempel söder om Söder, där jag bor. Det kan finnas samhälleliga nackdelar med att människor som jobbar med att berätta om samhället – och ha åsikter om det – är samlade på samma ställen. Somliga kanske aldrig ens besöker områden utanför sin egen trygghetszon.

Det finns andra yrkesgrupper, med mer makt och högre löner än journalister, som också är koncentrerade till vissa områden och kanske har ännu mindre kontakt med världen utanför sin egen. Vilket också får följder för samhället.

Men om du är journalist och vill flytta in någonstans där det redan bor många journalister, då är det ingen som säger ”stopp där, vi har nog med såna som du här”. Det skulle just se ut, det står till och med i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna att var och en har rätt att fritt förflytta sig och välja bostadsort inom varje stats gränser.

Det står inte att det bara gäller landets egna medborgare, eller bara rika och friska personer med jobb. Det står ”var och en”. Och det finns inga lagar i Sverige som förbjuder någon att bo var den vill. Men om du är asylsökande kan myndigheterna, sedan den 1 januari, bestämma att området du vill flytta till är för fattigt och utsatt. Det spelar ingen roll om dina vänner och släktingar bor där och kan hjälpa dig att landa i ditt nya hemland – du ska bo någon annanstans. Det vill säga, du får fortfarande bo var du vill, men då får du ingen dagersättning.

Ja, du läste rätt. Asylsökande får flytta till fattiga områden, men då får de ingenting att leva på. Det låter väl rationellt och bra? Eller inte. Malmö ville att det skulle gälla hela kommunen, för annars kunde ju folk skriva sig på en adress och bo på en annan. Konsekvensen blir väl att det bästa är om kommunens tjänstemän föreskriver lämpliga bostäder åt var och en, asylsökande eller ej, och placerar ut vakter så att det säkert är där man sover på nätterna också.

Kommunerna har också synpunkter på var andra än asylsökande bor. En del kommuner föreslår gärna nyanlända och personer med ekonomiska problem eller beroendeproblem att flytta någon annanstans. Kanske en glesbygdskommun som har gott om bostäder, till exempel. De hjälper gärna till med flytten och ibland har de till och med kört folk dit.

De nya kommuninvånarna är inte alltid välkomna. TT har gjort en enkät bland landets kommuner, där 113 kommuner på landsbygden eller i glesbygden svarar att socialt utsatta personer uppmuntras eller hänvisas till att flytta dit från en rikare grannkommun. Social dumpning kallas det, ekonomisk deportation vore kanske ett bättre uttryck. Nitton kommuner har möte med civilminister Lena Micko i dag och hoppas att regeringen ska lösa problemet åt dem.

Friheten att bosätta sig var man vill ska gälla alla, paragraf 13 i de mänskliga rättigheterna behöver tas på mycket större allvar. Det är inte myndigheternas sak var du ska bo, antingen du kommer från Anderstorp eller Somalia, är fattig eller rik, frisk eller sjuk. Om en kommun inte har råd att ge sina nya invånare vad de behöver får den väl höja skatten, eller så behöver vi bättre omfördelning mellan kommunerna. För en rik kommun som sysslar med ekonomisk deportation finns inga ursäkter.