En byggnadsarbetare anmälde en olycka på sin arbetsplats till Arbetsmiljöverket. Då hotade chefen att säga upp honom om han skulle anmäla igen. Nu vittnar flera byggarbetare om ökad tystnadskultur.

– Jag anmälde en olycka men chefen sa: ”Ringer du Arbetsmiljöverket en gång till har du inget jobb.”

Så säger en byggnadsarbetare i tidningen Byggnadsarbetarens granskning. Totalt har 30 arbetare, skyddsombud och andra fackliga företrädare deltagit i granskningen, och resultatet är tydligt: Byggnadsföretag signalerar till sina arbetare att det gäller att ligga lågt. Man ska inte ifrågasätta företaget eller lönen, man ska undvika att lyfta frågor om dålig arbetsmiljö – och absolut inte göra det offentligt.

Rädslan på alla nivåer och i olika typer av bolag, ”från små skumraskbolag till rikstäckande jättar”. En rädsla och tystnad som kan leda till fler skadade, fler döda och sämre löner.

"De som står upp får det svårt"

I Stockholmsregionen berättas om starka arbetslag som splittrats upp då de drivit frågor för det egna laget eller tagit ansvar för utländska arbetare.

– De som står upp för skyddet får det ofta svårt. Min bedömning är att fler personer idag trakasseras eller blir av med jobbet för att de påtalat brister eller värnat om sina och arbetskamraternas rättigheter. Vi ser ett ökat inflöde av ärenden och jag får allt fler telefonsamtal om det, säger Byggnads arbetsmiljöombudsman Ulf Kvarnström till Byggnadsarbetaren.

En av dem som uttalar sig i granskningen är Claudiu Angheluta, som bor i Göteborg men ursprungligen kommer från Rumänien. I elva år jobbade han med rivning på samma svenska företag. Claudiu hjälpte de landsmän som kom in på företaget, många gick med i facket. Efter nio år hade han fått så svåra vibrationsskador av arbetet att han inte kunde fortsätta jobba. Då ville företaget enligt artikeln bli av med honom direkt.
– Det var en chock, efter så många år. Jag ville kämpa för min rätt, för att få andra uppgifter. Men de ville bara ha ut mig, säger han till Byggnadsarbetaren.

Claudiu bjöd in till ett möte för att informera sina kollegor om faran med rivningsarbete, men ledningen erbjöd dem extra övertidsersättning om de inte kom.

Han fortsatte jobba, men mådde allt sämre. Till slut fick han hjälp av facket att avsluta anställningen.
– Företaget satte i system att ta in personer som inte kunde språket, inte kunde sina rättigheter. Då blir det enklare – och billigare. När jag sa ifrån blev jag besvärlig, berättar han.

Skvallrar till chefen

Flera arbetare  berättar om hur kollegor ställs mot varandra, om skvaller till chefen för att själv framstå som bättre. Några av de regionala skyddsombuden märker att arbetare inte vill att facket ska driva olika frågor. De vill inte att chefen ska tro att de har ringt.

Några svarande säger sig dock inte uppleva en ökad tystnad. Det gäller även Berndt Jonsson, nationell arbetsmiljösamordnare hos Byggföretagen.

– Jag har inget bra underlag men har inte fått sådana signaler. Men det är alltid viktigt med en öppen dialog. Före coronapandemin fick jag höra att många yngre medarbetare är bra på att säga ifrån och det bådar ju gott för framtiden, säger han.

En trend är att färre är med i facket nu än vid förra lågkonjunkturen, samtidigt som många utländska arbetare inte vågar ställa krav. Och nu väntas även anställningstryggheten försämras.

Fotnot: Undersökningen bygger på intervjuer med ett 30-tal personer som har en god insyn och erfarenhet av dessa frågor i byggbranschen (skyddsombud på olika nivåer och fackliga företrädare).