Vid restaurang Le Petit Cambodge i centrala Paris syns fortfarande kulhål på en av murarna. Två poliser på plats känner efter med fingrarna, men vill inte vara med på bild.

Det vill inte restaurangägaren heller.

”Tack för förfrågan, men vi har aldrig velat ta till orda om händelserna 2015 och vi fortsätter att hålla en lugnande tystnad”, hälsar Simon Octobre via e-post.

En minnesplakett vid kulhålen får i stället i ytterst korta ordalag berätta om vad som hände.

”Till minne av de skadade och mördade vid attentaten den 13 november 2015. För 13 förstörda liv”, lyder texten.

Extremister

Klockan var 21.25 på kvällen när barhänget på Le Petit Cambodge och grannkrogen Le Carillon avbröts av skottlossning från automatvapen. Det följdes av attacker mot ytterligare tre uteställen i närheten och framför allt av ett intrång på Bataclan-teatern, där ett rockband spelade inför fullsatt publik. Tre förövare fanns även på plats ute vid fotbollsarenan Stade de France i Saint-Denis.

När kvällen var över hade totalt 130 personer dödats av terroristerna. Gärningsmännen var islamistiska extremister som agerade för terrorrörelsen IS.

Dagen efter var Paris en stad i sirener och sorg. Vid polisens avspärrningar vittnade invånarna om vad som hänt.

– Ta-ta-ta, lät det. Folk trodde att det var något slags smällare, berättade en av dem för TT.

–Sedan sprang vi bara, väldigt snabbt, sade en annan.

Terror igen

Inför femårsdagen finns extra polisbevakning på alla brottsplatserna. Terrorn har än en gång gjort sig påmind, i form av mordet på en lärare som fick huvudet avskuret utanför Paris i början av oktober, följt av en kyrkoattack i Nice.

– Man skakas återigen av att det är så brutalt och barbariskt, att man kan döda en lärare på det här sättet, säger Maria Bråkenhielm, kyrkoherde i Svenska kyrkan i Paris.

Hon har fått tänka mer på säkerheten igen, samtidigt som hon får vara bollplank för oroliga svenskar i staden.

– Fler uttrycker oro och rädsla. Samtidigt säger alla att enda vägen är att försöka leva tillsammans. Vi får inte stänga oss inne, säger Bråkenhielm.

Coronakris

Instängt är ändå vad som gäller för tillfället. Sedan i våras är Paris och hela Frankrike ansatt av en fiende som skördat betydligt fler offer än terrorn. Över 40 000 fransmän har hittills dött i covid-19 och än en gång är Paris nedstängt och igenbommat.

Svenska kyrkan har fått lägga om sin verksamhet, hålla gudstjänst via webben och satsa på hembesök för äldre och behövande.

– Men även om kyrkan är stängd så är inte församlingen det. Och man kan också komma på enskilda besök. Kyrkans uppgift är att vara öppen, ett rum för tröst, säger Maria Bråkenhielm.

Politisk strid

I Frankrike har samtidigt kampen mot terrorn återigen blivit en politisk huvudfråga. President Emmanuel Macron har skärpt tonen rejält mot ”islamistisk separatism” och utlovat ett lagpaket i början av december för att stärka det sekulära samhället. Parallellt görs nya framstötar på EU-nivå för terrorbekämpning på internet och hårdare gränskontroller.

Många andra utspel är att vänta, när allehanda politiker nu börjar sondera terrängen inför nästa presidentval, våren 2022.

Högerpolitikern och mångårige EU-parlamentsledamoten Philippe de Villiers försöker lansera sin bror, förre generalstabschefen Pierre de Villiers.

– Det finns situationer som kräver en militär. Presidentens uppgift är inte att småprata med Angela Merkel, det är att åka ut i förorten, stänga de extrema moskéerna och leta reda på alla vapen, säger Philippe de Villiers i tidningen Le Figaro.

Minnessten

Vid brottsplatserna från 2015 är det samtidigt stilla. Vid Bataclan-teatern stannar förbipasserande till för en färsk fotoutställning med berättelser från terrordygnet.

Den minnessten som satts upp för de döda har också fått sällskap av fotografier, blommor och teckningar.

Här hälsas en sista gång till alla de som gick ut den där kvällen men aldrig kom hem igen.

”Vi tänker så mycket på er”, har ett barn skrivit på sin teckning.

”Du fattas oss. Vi älskar dig”, står skrivet på ett fotografi.