Minst hälften av de svenska utsläppen av mikroplaster kommer från däck- och vägslitage. Men kunskapen om hur de sprids och påverkar omgivningen är mycket begränsad. Det visar en rapport från VTI.
I en ny rapport har forskare från VTI och Chalmers sammanställt kunskapen som finns om mikroplastpartiklar som bildas genom däck- och vägslitage. Det är tydligt att kunskapsbristerna är stora; om halterna, om hur partiklarna sprids och om hur de bäst ska kunna provats och analyseras.
Mikroplaster finns överallt; i vattendrag, mark, växter, luft, mat och dryck, djur och människor.
– Vi vet att utsläppen av däckslitagepartiklar är mycket stora, att de sannolikt bryts ner mycket långsamt i naturen och att de innehåller ämnen som kan skada levande organismer. Därför finns det skäl att begränsa både uppkomsten och spridningen av däckslitagepartiklar, säger Mikael Johannesson, forskningschef vid VTI i ett pressmeddelande.
Forskarna menar att möjliga åtgärder är bland annat lägre hastigheter, begränsat trafikarbete, minskad användning av dubbdäck, lugnare körbeteende och en ökad användning av lättare fordon.
Sådana åtgärder kan också ge andra vinster som till exempel minskade utsläpp, minskat buller och färre allvarliga trafikolyckor. Själva spridningen kan minskas med anläggningar som tar hand om vägdagvattnet och gatustädning.
