Corona är över oss, och oavsett om vi tycker att det är en onödigt hysterisk stämning eller att Sveriges regering agerar alldeles för långsamt och mjäkigt, har vi alla fått samma förhållningsregler att leva efter i denna tid. Reglerna handlar till stor del om händer, dessa våra kanske äckligaste kroppsdelar. Inte äckliga i sig själva så klart (oftast i alla fall), men på grund av allt mikroskopiskt snusk som finns på dem. Huvudpunkterna är: Tvätta händerna noga och sluta genast ta varandra i hand när ni hälsar. Håll era tassar rena och borta från andra människor, helt enkelt. 

Men hur ska det egentligen gå med den skandinaviska kulturen, när nu det allra viktigaste i vårt samhälle är att alla alltid måste ta alla i hand? Hur ska vi nu kunna hålla reda på vilka som ställer sig bakom ”de nordiska värderingarna” när vi inte kan kontrollera detta medelst handtryck? ”Att hälsa i hand är vanligt svenskt folkvett” sa det moderata kommunalrådet Mikael Rubin i Trelleborg under höstens turer kring en uppmärksammad handhälsningsmotion. Förslaget som sedan godkändes gällde att de som vägrar hälsa i hand av religiösa skäl inte får anställas i kommunen. 

I Danmark måste man sedan förra året ta en statsrepresentant i hand för att överhuvudtaget kunna bli dansk medborgare, så extremt viktigt är det tydligen att hälsa på varandra på ett så smittsamt sätt som möjligt. På grund av corona kan du således i nuläget inte ens bli dansk medborgare – alla ritualer är inställda på inrådan från sundhetsmyndigheterna. Inte går det att komma runt regeln genom att exempelvis ha handskar på sig, åh nej. Handflata mot handflata krävs, enligt strikta folkvettsliga regler.

Att fundera över att ta bort den urbota fåniga regeln är det inte heller tu tal om tydligen. ”Vår hållning är att man självklart ska ta i hand när man blir dansk medborgare” säger Mette Frederiksen, Danmarks socialdemokratiska statsminister. Varför är det så himla självklart, kan man ju fråga sig? 

Det blir ju som alltid ett otroligt stort fokus på minimala minoritetsgrupper i såna här frågor, exempelvis de mycket få som inte vill hälsa genom handslag på grund av sin religiösa eller ideologiska övertygelse. Men det finns en mycket bättre anledning att ifrågasätta handslagsnormen i samhället, som vi av någon anledning sällan talar om (förmodligen för att den gruppen inte är lika lätt att hacka på som invandrare): människor med nedsatt immunförsvar eller andra komplexa kroniska sjukdomsbilder som måste akta sig jäkligt noga för att bli smittade av oss som exempelvis tycker att det är viktigare att vi åker till jobbet än stannar hemma för ”det är ju bara lite snuva”. 

Dessa människor tillhör alltid riskgrupper, inte enbart när alla andra panikslaget samlar toalettpapper och havregryn i källaren som om jordens undergång var nära. En vanlig säsongsinfluensa kan slå ut en människa med autoimmun sjukdom helt och utgöra en reell livsfara, och en för andra obetydlig förkylning kan få svåra konsekvenser för den som exempelvis återhämtar sig från cancer. Tänk på din nästa, för din nästa med nedsatt immunförsvar tänker definitivt på dina smutsiga händer.

Så när coronapandemin klingat av och det går att andas lite lättare igen hoppas jag att vi kan försöka hålla fast i de två goda råden lite längre. Tvätta händerna noga, och hälsa på varandra på sätt som inte innebär hudkontakt. Ett helt hygieniskt och inkluderande svenskt folkvett, för att det vi skickar med ett handslag är mycket mer än signaler om nationell kultur.