Partiledardebatt, nu med coronaavstånd. Jonas Sjöstedts sista, och han briljerar när han tålmodigt hanterar situationen runt arbetsrätten och en eventuell regeringskris.

Men när det kom till klimatet var det ingen som briljerade längre. Intressant nog ställde Camilla Kvartoft en fråga till partiledarna om hur vi kommer att behöva förändra vår vardag för att nå målet att ha nollutsläpp om 25 år.

Äntligen en klimatdiskussion som handlar om något riktigt, tänkte jag. Men de vågade inte. Vilket var otroligt, efter två år med Greta Thunberg, efter ett halvår med en pandemi som har visat oss att vi kan förändra vår vardag och som har fått många fler att tänka i de banorna.

Men nej då. Den ena skulle elektrifiera vägarna mer än den andra, det lät som om den största förändringen skulle bli att ingen längre skulle våga sätta ner fötterna på marken. Camilla Kvartoft fick upprepa flera gånger att det var vardagen hon var ute efter. Någon borde åtminstone ha sagt att vi får dra ner på flygandet till nästan ingenting. Sluta köpa onödigt mycket kläder, möbler, prylar och nya kök.

Men ingen sa det. Jonas Sjöstedt sa att vi behöver minska köttätandet och Annie Lööf talade om att äta närodlat, men inte skulle det bli några större skillnader. Jonas Sjöstedt sa rent av att vi kommer att leva som vanligt – solceller på taken och elbil i garaget, bara. För det är inte din och min vardag som behöver förändras utan storföretagens och överklassens. 

Storföretagen och överklassen har definitivt en roll att spela här, men att nå nollutsläpp kommer att kräva förändringar som syns i allas vardag. Alla borde förstå det, i alla fall Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Men det kom ingenting.

Greta Thunberg skrev efteråt på Twitter att okunskapen och förnekelsen var total. Någon politiker anklagade andra för att sitta vid barnbordet i klimatsammanhang, det spelar ingen roll vem, för Greta påpekade att de definitivt inte satt vid barnbordet, för då hade de haft åtminstone något minimum av insikt.

Vi får se vem som blir den första partiledaren som vågar tala om faktiska förändringar i vardagslivet. Tydligen ingen av dem vi har nu i alla fall. Kanske inte heller Nooshi Dadgostar, som snart efterträder Jonas Sjöstedt i Vänsterpartiet. Men kanske kan vi hoppas att miljöpartisterna ser behovet och väljer ett språkrör som vågar sig på jätteelefanten i rummet.