Med löftet om att skapa ”en mänskligare sjukförsäkring” vann socialdemokraterna valet år 2014. Men lika få, kanske färre, beviljas sjukpenning i dag som under alliansregeringens kritiserade stupstock. Syre förklarar varför.
Hårdare granskning med alliansen
Förut gick det att vara långtidssjukskriven tills man blev frisk. Men 2008 införde alliansregeringen den så kallade rehabiliteringskedjan, som fortfarande finns kvar. Det låter fint med rehabilitering, men i själva verket gavs väldigt lite stöd och kedjan bestod främst av flera tidpunkter då sjukskrivningen skulle granskas under lupp för att avgöra om personen ändå inte var arbetsför. Som längst gick det att vara sjukskriven i 2,5 år – även kallat stupstocken. Efter det blev du av med sjukpenningen och tvingades till arbetsrehabilitering, oavsett hur sjuk du var.
Falluckor i stället för stupstock
Socialdemokraterna gick till val 2014 med löftet om att avskaffa den så kallade stupstocken. Den togs bort, men istället införde den rödgröna regeringen flera falluckor som kan infalla lite när som helst under sjukskrivningen. 2015 gick dåvarande socialförsäkringsminister Annika Strandhäll ut med målet om att svenskarna som mest skulle vara sjukskrivna nio dagar per år i snitt. Det ledde till att Försäkringskassan införde striktare bedömningar vid rehabiliteringskedjans olika tidpunkter. Framför allt ökade avslagen efter sex månaders sjukskrivning. Sedan målet om sänkt sjuktal infördes har andelen personer som kastas ur försäkringen efter ett halvår femdubblats. Under slutet av 2018 drog regeringen tillbaka målet om nio sjukskrivningsdagar men Försäkringskassan tycks ändå fortsätta med sin hårda linje. I dag sker runt 2 000 avslag varje månad efter att personen varit sjukskriven i sex månader.
Arbeten som inte finns
När Försäkringskassan ger avslag efter sex månaders sjukskrivning sker det ofta med argumentet att hen kan ta ett mindre kvalificerat arbete. Men dessa ”normalt förekommande arbeten” är ofta hypotetiska. Försäkringskassan hänvisar ofta till att personen kan arbeta med jobb som inte ställer krav på de nedsättningar hen har, till exempel där en utmattad inte behöver koncentrera sig eller där någon med fysiska problem inte behöver använda händerna, eller kan utföra arbetet liggandes. Det räcker med att det finns ett sådant arbete i Sverige för att en person ska nekas sjukpenning, säger handläggare i statsvetaren Niklas Altermarks bok Avslagsmaskinen. Men det stämmer inte med lagstiftningen som visar att begreppet ”normalt förekommande arbete” ska handla om vanliga jobb.
Sjukdomen måste synas
Ett annat verktyg som Försäkringskassan använder vid avslag är ”objektiva undersökningsfynd”. Det räcker inte med att den sjuka berättar hur hen mår, utan läkaren måste också beskriva i läkarintyget hur sjukdomen yttrar sig på utseendet eller beteendet under läkarbesöket, till exempel att hen kanske är ovårdad eller pratar osammanhängande. Men all sjukdom syns inte alltid utåt eller i röntgen. Efter att flera domar konstaterat att objektiva fynd inte stämmer överens med lagstiftningen tas år 2019 begreppet bort ur de vägledningar som styr arbetet för handläggarna på Försäkringskassan. Men fortfarande tar många handläggare beslut om sjukskrivning utefter om läkarintygen innehåller påvisbara fynd eller inte. Efter att kraven om objektiva fynd infördes har avslagen för personer med psykisk ohälsa nittondubblats efter sex månader.
Svårare även för kroniskt sjuka
Den som har beviljats sjukersättning, tidigare kallat förtidspension, efter år 2008, har också fått sämre villkor än tidigare ifall den vill testa att arbeta eller engagera sig ideellt. Dessutom är det numera mycket svårare att få sjukersättning, vilket leder till att många kroniskt sjuka söker sjukpenning istället. Enligt Niklas Altermark, forskare i statsvetenskap, är det ungefär lika många sjuka nu som 2010 om man slår ihop både de som beviljas sjukersättning och sjukpenning.
Läs även: När svenskarna blev friskare över en natt (artikel från november 2020)
