Norge var ett av de första länderna i världen som 2016 skrev under det historiska Parisavtalet, för att stoppa utsläppen av växthusgaser och hejda den globala uppvärmningen. Ungefär samtidigt gav den norska staten grönt ljus åt flera bolag som ville borra efter olja och gas i en oexploaterad del av arktiska Barents hav.

Det var de första licenserna för nya områden som delades ut sedan 1994. Det var också de första licenserna som delades ut sedan forskning visat att redan dagens befintliga utvinning av fossila bränslen kommer att ge större utsläpp av växthusgaser än vad som är möjligt för att klara tvågradersmålet.

– Många upplever att Norge spelar i två ligor samtidigt. Å ena sidan gör Norge stora satsningar på hållbarhet, å andra sidan finansieras de gröna satsningarna med olja. Det blir en paradox, säger Jonas Ebbesson, professor i miljörätt vid Stockholms universitet till TT.

Stämt staten

Nu har frågan lyfts hela vägen till Norges högsta domstol. Det började med att de två miljöorganisationerna Greenpeace och norska Natur og Ungdom stämde den norska staten när oljelicenserna offentliggjordes.

De ansåg att licenserna var ett brott mot paragraf 112 i den norska grundlagen: ”Varje person har rätt till en hälsosam miljö och till en natur där produktivitet och biologisk mångfald bevaras. Naturens resurser ska hanteras på ett långsiktigt, hållbart sätt som skyddar denna rättighet även för framtida generationer. […] Det är norska statens uppgift att vidta åtgärder för att dessa principer följs.”

Utsläpp i andra länder

Tingsrätten höll med om att paragraf 112 var relevant, men dömde 2017 ändå till miljöorganisationernas nackdel. Bland annat med motiveringen att den norska staten inte kunde hållas ansvarig för de utsläpp som oljan orsakar utanför landets gränser.

Nästa rättsinstans slog dock fast att Norge ansvarar för utsläppen som kommer från oljan som landet exporterar. Men i domen, som kom förra året, slogs också fast att utsläppen från den arktiska oljan inte kunde betraktas som tillräckligt stora för att oljelicenserna skulle återkallas. Så miljöorganisationerna förlorade på nytt.

Tidigare miljömedveten

Nu har fallet prövats av Högsta domstolen. I mångt och mycket bollas samma argument som i de två tidigare förhandlingarna. Men en vecka innan förhandlingarna skulle börja dök det upp en överraskning – en rapport som aldrig visades för Stortinget när beslutet om oljelicenserna skulle fattas 2016.

Rapporten togs fram av norska Oljedirektoratet och visar att de ekonomiska kalkylerna för oljeutvinningen i Arktis bedömdes vara betydligt mer riskabla än den offentliga bilden visade. Den norske juristprofessorn Hans Petter Graver säger till NRK att det ser ut som att ”både Stortinget och domstolarna har förts bakom ljuset”.

– Man kan ställa sig frågan om det är ett brott mot grundlagens regler om regeringens upplysningsplikt inför Stortinget, säger Graver.

”Kan ändra utgången”

Men än så länge är det oklar hur Högsta domstolens 15 domare har bedömt denna nya information – och hur de värderar de bägge sidornas tidigare argument. Domen meddelas sannolikt i januari.

– Det är svårt att gissa hur det kommer att gå. Men jag utesluter inte alls att Högsta domstolen kan ändra utgången jämfört med de lägre instanserna, säger Jonas Ebbesson.

– I tidigare fall har Högsta domstolen i Norge visat sig vara ganska miljömedveten. Och det är ofta lättare för en högre instans att ta ut svängarna och tolka lagen i ett nytt sammanhang, särskilt när det gäller grundlagstolkning, tillägger han.

Tio gånger större

Jonas Ebbesson menar att det är mycket som står på spel, både för den norska staten och för klimatfrågan.

Norge är en av världens största oljeproducenter. Oljan står för ungefär 25 procent av landets BNP. Det allra mesta exporteras, och utsläppen från den exporterade oljan är ungefär tio gånger större än landets egna utsläpp, enligt en studie från Stockholm Environment Institute.

– Om miljöorganisationerna når framgång blir det knappast möjligt för Norge att bevilja nya tillstånd för oljeutvinning i framtiden, säger Jonas Ebbesson.

Förlust kan bli vinst

Samtidigt skulle det bli en stark signal till resten av världen, menar han. Just nu pågår flera miljömål mot regeringar på olika håll i världen.

– Varje framgång i en sådan här rättsprocess visar att det kan vara en fungerande strategi för att genomföra den befintliga lagstiftningen på ett effektivare sätt. Dessutom är det ett sätt att uppmärksamma klimatfrågan, säger Ebbesson.

Han tillägger att för miljöorganisationernas del kan det på sätt och vis vara en vinst även om de förlorar målet.

– I vissa fall visar det ju att lagstiftningen inte håller för en effektiv klimatomställning och att den behöver skärpas.