SD näst största partiet! SD nästan största partiet! SD nästan ikapp S! SD ikapp S! SD största partiet! SD större än S! Ja, ni har sett rubrikerna som basunerar ut att vi nu lever i ett land där ett rasistiskt parti med rötterna i nazismen är det största partiet i Sverige.

SD är väldigt mycket större än vad som är hälsosamt för Sverige, världen och framför allt för alla dem som deras politik riktar udden mot. Alla med bakgrund i ett annat land. De vars namn eller utseende antyder att deras förfäder kommer från en annan del av världen. Alla samer. Alla judar. Alla muslimer. Ja, alla som tillhör fel religion eller etnicitet. Alla som älskar någon inom de grupperna. Alla inom hbtq-sfären. Alla politiskt oliktänkande. Alla kulturarbetare, journalister och andra som inte marscherar i de nationalistiska ledbanden. Och så vidare. Alla de hotas av SD:s framgångar och framför allt av de andra partiernas anpassning till deras politik. Ett hot som inte ska underskattas eller negligeras.

Men SD är inte Sveriges största parti. De är inte större än sossarna. De är inte ens Sveriges näst största parti. Däremot har de hamnat högt i en del opinionsmätningar, men det är något helt annat än att vara störst. Även under förra mandatperioden kom det en radda opinionsmätningar som pekade mot att SD var störst eller näst störst. Men när det väl kom till kritan blev de tredje största partiet både i riksdagsvalet och sedan i EU-valet. Illa nog, men de var över 10 respektive 8 procentenheter från att bli största parti.

Anledningen till att opinionsinstituten var så fel ute var att de, efter att ha underskattat SD i valen innan, justerade upp deras mätresultat. Opinionsinstituten justerar siffrorna för alla partier utifrån felfaktorer som de känner till. Eller åtminstone felfaktorer de tror att de har koll på. Så när SD i flera val hade nått långt över vad opinionsmätningar visat så började instituten systematiskt räkna upp deras siffror enligt en formel som de trodde skulle göra siffrorna mer riktiga.

Men i takt med att SD i bredare kretsar sågs som mer rumsrena svarade fler, även i undersökningarna, att de skulle rösta på dem. Så den tidigare underskattningen kvarstod inte, tvärtom. Istället för att skämmas för sina SD-sympatier började allt fler svara ”SD” som en protest. Men när det kom till kritan var det inte längre lika många som ville att nationalister med bakgrund i nazismen skulle styra landet.

Hur det ser ut i dag, åt vilket håll mätningarna slår, det vet vi inte. Det vi vet är att instituten har haft oerhört svårt att mäta SD. Vi vet också att från och med riksdagsvalet 2014 har SD parkerat ganska stadigt på tredjeplatsen, i såväl riksdags- som EU-val. Vi vet vidare att i senaste riksdagsvalet fick de 17,4 procent av de avgivna rösterna och 15,1 procent av de röstberättigade röstade på dem. Det trots ett otal mätningar som pekade en bra bit över 20 procent, ja ända uppåt 25 procent. Och i senaste valet, EU-valet, fick de 15,2 procent av de avgivna rösterna och endast 8,4 procent av de röstberättigade röstade på dem.

I en representativ demokrati är det valen som räknas och i senaste valet, det som var för mindre än nio månader sedan, valde alltså 8,4 procent av dem som fick rösta att rösta på SD. Det har förstås delvis att göra med det låga valdeltagandet i EU-valet, men oavsett det backade SD jämfört med riksdagsvalet innan och var väldigt långt från de siffror som nu visas upp.

Framgång föder framgång även om den inte är äkta. När det framställs som att SD har större framgång än de har, ökar intresset för partiet, fler ser dem som ett verkligt och rumsrent parti och trycket på de andra partierna att samarbeta med dem ökar. Samtidigt hamnar allt mer av medias fokus på dem, vilket bidrar till ytterligare framgång.

Bland SD-svansen tas det som bevis på att vi inte lever i en demokrati att ”Sveriges största parti” inte regerar. Att sossarna fortfarande har statsministerposten trots att SD gått om. Det kan en skratta åt, men det är en viktig del i att bygga konspirationsteorin om SD som folkets parti som hålls utanför av eliten. En myt som etableras i allt bredare kretsar och som behöver bemötas istället för att odlas med ett uppblåst väljarstöd.

SD är, och kommer i överskådlig tid att vara, mycket större än vi vill se, och vi bör lägga all energi vi kan på att bekämpa deras unkna idéer. Vi ska aldrig göra om 30-talets misstag att underskatta den bruna högern, men vi ska inte heller legitimera partiet genom att blåsa upp dem till något ännu större än vad de faktiskt är.