DEBATT SNS konjunkturråd presenterade sin rapport för 2020 – Svensk politik för globalt klimat – på DN Debatt den 14 januari. Det är både förvånande och oroande att konjunkturrådet kan lägga fram en så osaklig och ofullständig rapport som tonar ner den globala uppvärmningens risker. Rådet baserar sig bland annat på gamla, överspelade rapporter från IPCC från 2013, trots att de senaste två årens vetenskapliga rapporter och faktiska mätningar visat hur allvarligt läget är, liksom behovet av drastiska utsläppsminskningar.
Konjunkturrådets flaggskeppsförslag – en global koldioxidskatt – tyder på att rådet inte tagit till sig förhandlingsprocesserna eller resultaten från de globala klimatförhandlingar som förts. Och definitivt inte människors allt större oro och protester avseende bristen på åtgärder.
Rådet beaktar inte Sveriges och andra länders åtaganden om utsläppsminskningar för att uppnå Parisavtalets mål att begränsa uppvärmningen till 1,5 grader och inte heller det åtagande Sverige gjort att minska utsläppen till 2030 med sammantaget 40 procent.
Rådets analys missar att klimatmodellerna nu indikerar att klimatkänsligheten kan ligga i spannet 3–7 grader, klart över rådets siffror. Rådet har dessutom inaktuella uppgifter på de stora effekterna av isavsmältningen i Antarktis och på Grönland, på havsytehöjningar och hur avsmältningen av havsisen i Arktis påverkar vädersystemen. Signifikant nog nämner inte rådet den vetenskapliga rapport hösten 2019 där Johan Rockström med flera forskarkollegor visar att redan 2 graders uppvärmning utgör uppenbara risker för att ostoppbara processer sätts igång.
Inget sägs heller om Sveriges ansvar i fråga om konsumtion och livsstilar för att begränsa våra årliga CO2-utsläpp per person om drygt 9 ton – jämfört med indiers 0,5 ton.
I fråga om åtgärder är det uppenbart att rådet utgår mer från vad som finns i den ekonomiska verktygslådan än från vad klimatet tål.
Konjunkturrådets universallösning på alla klimatproblem: en global koldioxidskatt på motsvarande 50 öre per ekvivalent bensinliter, ska få fossilt kol att stanna i marken. Oljan däremot ska kunna utvinnas tills den tar slut, vilket måste göra oljelobbyister nöjda. Men det förutsätter – helt orealistiskt – att fossilt kol stannar i marken globalt.
Det problem som konjunkturrådet blundar för här är dock att förhandlingar i både EU och FN visar att länder i det globala Syd (den så kallade 77-gruppen i FN) med Kina som tongivande företrädare, aldrig accepterat att bära samma kostnader som höginkomstländer. En skatt på 50 öre är ju mer försumbar i Sverige jämfört för en bonde i Kina, och eftersom höjda energipriser redan förorsakat upplopp världen över som skakat regeringar – bl a i Frankrike – har förslaget minimala chanser att accepteras.
Så medan rådet helt avvisar politiskt obekväma lösningar i Sverige i form av regleringar och fossilstopp så duckar de helt från de fundamentala problem som kan skapas i andra länder när energipriserna höjs.
Sverige har i decennier varit världsledande i att driva på global samverkan kring klimat och miljö. Men konsjukturrådets analys och förslag sätter en broms för denna utveckling.
Självklart ska Sverige fortsätta att, som hittills, vara ett föredöme, teknikledande och driva på skärpt handel med utsläppsrätter, klimatklubbar, klimattullar, kolavskiljning och lagring mm. Nu krävs också radikala helhetsgrepp, tidsbestämda och kvantifierbara stopp för all subventionering av fossila utsläpp i den budget som läggs 2021. Och rekordstora lån, i storlek motsvarande efterkrigstidens Marshallplan, för att finansiera hållbar infrastruktur, i transporter och byggnation och med en fördelningsstrategi som gör att utsatta grupper inte betalar notan.
