– Trädgården och huset är dynamiska, syftet är att aldrig bli klar, säger Håkan Mattsson.

Gården på Gotlands absoluta sydspets ligger nedsänkt ”som i en kupad hand”, som Lars Johansson uttrycker det, i det karga hedlandskapet. Där de böljande fälten tar slut breder havet ut sig.

Här bor han och Håkan Mattsson tillsammans sedan 2008.

– Läget skyddar en hel del mot vinden som annars är ständigt närvarande på en ö. De visste vad de gjorde när de placerade hus förr i tiden, säger Lars.

Självförsörjande

Placeringen gör också att marken runt omkring är aningen bördigare. Ett 300 kvadratmeter stort grönsaksland en bit från huset förser paret med bland annat zucchini, morötter, grönkål, bönor, potatis, tomater och jordärtskockor.

– Vi strävar efter att bli så självförsörjande som det går. Men det är inte allt som trivs i torkan, säger Lars.

Han är landskapsarkitekt och prefekt på Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, i Uppsala, där han är chef för institutionen för stad och land. Även om Lars har proffskunskaper är köksträdgården ett gemensamt projekt för paret.

– Vi hade inga direkta tankar om hur vi ville ha det vare sig i huset eller i trädgården. ”Låt det ta tid” – det är lite av vårt motto, säger Håkan.
I förvandling

Både hus och trädgård har successivt förvandlats.

– Platsen kommer aldrig att bli klar – det är inte heller vår ambition, säger Håkan.

Då är arbetsfördelningen mer given. Lars är med sitt kunnande praktikern som gillar att gräva och plantera. Håkan står för slutfinish och detaljer.

– Håkan är duktig på att se det vackra. Jag är mer av en grävare och grönsaksodlare, säger Lars.

– Jag har alltid dragits till fina miljöer och de är viktiga att omge sig med – både inne och ute, säger Håkan.

Har en dröm

Håkan arbetar som terapeut och har precis genomgått en masterutbildning i kreativt skrivande. Han drömmer om att driva någon form av skapande verksamhet på gården. Kanske öppna en skrivar-retreat där människor kan få fart på kreativiteten i den rofyllda miljön. Han använder sig ofta av trädgården som en metafor och ett pedagogiskt grepp i sitt arbete.

– När jag jobbar med parrelationer pratar jag mycket om den gemensamma trädgården som en symbol för förhållandet, säger Håkan.

Samtalen med klienterna kan röra sig kring olika frågeställningar: Hur är det i vår trädgård? Vad växer det där? Vad är det som gör att vi vill gå ut i trädgården tillsammans – eller inte?

– Det blir en fin och tydlig bild som många kan relatera till.

De flyttade in för ett drygt årtionde sedan och har renoverat huset i en varsam takt. Plastmattor, vävtapeter och annan 1980-talsinredning har skalats av och det gamla kalkstenshuset har fått tillbaka mycket av sin ursprungliga charm.

– Huset är stort nog för att våra respektive familjer kan samlas här. Det är viktigt. Vi har båda barn och barnbarn som vi vill kunna välkomna hit, säger Håkan Mattsson.
Träd och häckar

När de tog sig an trädgården började de med det som tar tid på sig att växa: träd och större häckar. Sedan behövde de en matplats i anslutning till köket.

– Här var det bara gräsmatta tidigare. När vi öppnade upp till köket blev det naturligt att gräva ut en uteplats, säger Lars Johansson och visar var den fylldes med grus och hur en stenmur byggdes av spillmaterial som dök upp i grävarbetet.

Runt om växer kaprifol, timjan, lavendel, jätteverbena och kärleksört. Här och var finns ett vackert blickfång i form av ett fågelbad, en järnurna eller en liten skulptur.

– Jag gillar att skapa rum för alla typer av upplevelser. Möten, prat och lek. Det är inte så noga med att ett projekt dras igång utan att bli helt klart eller om vår hundvalp Fidel stökar runt här, säger Lars.

Håkan, som instämt hela tiden, ser plötsligt bekymrad ut.

– Där är Lars mer avslappnad. Jag har svårt att se på när Fidel gräver en stor grop i rabatten.

– Ja, där är vi olika. För mig är det inte hela världen. Jag försöker jobba med naturen hela tiden.

Torr miljö

Det innebär bland annat att ta hänsyn till att klimatet är extremt torrt och jorden karg. De planerar att plantera fler större träd som klarar de förhållandena. Perenner och kryddor är valda med tanke på att de inte ska behöva så mycket vatten samt passa in i landskapet.

– Jag gillar också det storskaliga och låter hellre en perenn fylla en hel odlingsbädd, säger Lars.

Han gör en gest mot ett stort bestånd av kärleksört. Intill frodas en salvia och i de silvriga bladen surrar bin och fjärilar i hettan.

– Det är en sådan där krukkrydda från Ica som vi petade ned i jorden. Den runda formen beror på att vi har satt ett hönsnät undertill som skydd mot kaninerna, som äter det de når, säger Lars.