Ett genombrott har uppnåtts i samtalen mellan Libyens stridande parter, enligt FN-sändebudet Stephanie Williams. Hon uppger att de bland annat enats om att gemensamma val ska hållas i landet inom ett och ett halvt år.
I den mest framträdande nuvarande splittringen i Libyen står den internationellt erkända regeringen (GNA) i huvudstaden Tripoli mot general Khalifa Haftars rörelse LNA och hans maktcentrum i Tobruk i östra Libyen.
Men under samtalen i Tunisiens huvudstad Tunis har nu parterna också enats om målet att försöka slå samman landets rivaliserande institutioner, säger Williams.
I förra månaden förhandlade FN fram ett avtal om eldupphör i Libyen.
Målet för samtalen i Tunis, där 75 representanter för de båda sidorna deltar, är att även nå en uppgörelse om att forma en gemensam regering för hela landet.
Samtidigt har en rad andra uppgörelser tidigare slutits mellan parterna i Libyen, men av olika anledningar sedan brutits och fallit samman.
Libyen har splittrats av konflikter sedan diktatorn Muammar Gaddafi störtades och dödades 2011. Vapen och krigare har även spritts till andra länder i Afrika, samtidigt som laglösheten ger grogrund för storskalig människosmuggling till Europa.
Fakta: Kaos i Libyen sedan 2011
Libyen styrdes under fyra decennier av diktatorn Muammar Gaddafi. Men demonstrationer i grannländerna Tunisien och Egypten under början av 2011 utlöste en väpnad revolt. Gaddafi störtades och gav sig på flykt. Den 20 oktober samma år fångades han och dödades under kaotiska omständigheter i hemstaden Sirte.
En övergångsregering bildades, men striderna fortsatte och sedan dess har ingen lyckats ta kontroll över hela landet.
2014 skedde en splittring, när general Khalifa Haftar bröt med styret i Tripoli och etablerade ett rivaliserande maktcentrum i Tobruk i östra Libyen. Där finns ett alternativt parlament, ett alternativt oljebolag och en alternativ centralbank.
FN och många västmakter stödjer Tripoliregeringen, som kallas GNA och leds av Fayez al-Sarraj. Men även Tobrukregeringen har stöd av flera viktiga aktörer, exempelvis grannlandet Egypten samt Ryssland, som anser att Haftars hårdhandskar är en bättre garant mot extrem islamism.
För EU:s tungviktare Frankrike och Tyskland är Libyen ett avgörande gränsland för migrantströmmarna till EU. Laglösheten där har lockat flyktingsmugglare, som etablerat olagliga och livsfarliga rutter för migranter från många andra afrikanska och asiatiska länder. Italien har tidigare nått uppgörelser med libyska ledare om att kontrollera migranttrafiken, men uppgörelserna har fallit på att ingen har full kontroll över Libyens territorium.
Källa: TT
