– Har man tur och är ihärdig och tittar sent på kvällen, mellan halv tio och midnatt, kan man få se när ungarna går till kanten och hoppar. Kameran är riktad så att man också ser den första delen av luftfärden, säger Olof Olsson, forskare vid Stockholm Resilience Center, Stockholms universitet.

Sedan 1997 har han dessutom drivit projektet Havsfåglar i Östersjön, med fokus på de unika kolonier av sillgrisslor som finns på Stora Karlsö. Förra året testade forskarna att ta hjälp av allmänheten, genom att rigga en bevakningskamera vid en av klipphyllorna.

På så vis fick forskarna in drygt 1 300 observationer av olika beteenden och händelser. Kameran har mörkerseende, så det går att följa fågellivet på klipphyllan dygnet runt – och i år har forskargruppen utvecklat övervakningen så att det ska vara enklare för allmänheten att rapportera sina upptäckter.

Fåglarna tar miljöprover

– De här observationerna är till enorm hjälp för att vi ska få mer detaljerad kunskap, och i år hoppas vi att ännu fler vill hjälpa till. Det finns alltid nya saker att upptäcka, säger Olof Olsson.

TT: Varför är det viktigt att lära sig mer om sillgrisslorna?

– Förutom att det är intressant som ren grundforskning använder vi sillgrisslorna som miljöövervakning. De är högst upp i näringsväven och fiskar varje dag, så man kan säga att de hela tiden tar prov på det marina ekosystemet. Genom att studera dem kan vi snabbt se om något förändras, säger Olof Olsson.

Kolonin på Stora Karlsö, strax väster om Gotland, är den största i hela Östersjön och sedan projektet startade 1997 har antalet häckande sillgrisslor trefaldigats, till cirka 20 000 par, säger Olof Olsson.

– Det beror sannolikt på en kombination av minskade oljeutsläpp, förbud mot fiske med drivgarn där fåglar fastnade och att miljögifter som PCB och DDT har minskat. Så man kan säga att sillgrisslorna är budbärare av goda miljönyheter för Östersjön. Allt är inte elände, även om det är ett mycket utsatt innanhav, säger Olof Olsson.

Måste hoppa till maten

Än så länge ligger årets ungar i sina ägg, på klipphyllor cirka 40 meter ovanför klippkanten. Olof Olsson räknar med att de första borde kläckas kring midsommar. Då börjar en jäktigare tid för föräldrarna, som turas om att flyga ut till havs och hämta mat åt ungen, en fisk i taget. Men efter ungefär tre veckor blir det för slitsamt. Det är då ungen måste ta det våghalsiga hoppet utför klippkanten, för att kunna simma ut till havs med sin pappa och på så vis komma närmare maten.

Ungefär en procent av ungarna klarar inte det höga fallet, trots att de är hyfsat krockskyddade av fett och dun och viftar så gott de kan med sina vingstumpar. Men de som överlever letar upp sin pappa, som ligger ute i vattnet och lockar med ett läte som ungen lärt sig redan inne i ägget.

– Honan stannar kvar på klipphyllan ungefär en vecka och vaktar häckningsplatsen, för de här fåglarna lever i par och återkommer ofta till samma plats år efter år. Då gäller det att köra bort nykomlingar. Det är ett spännande beteende som vi också gärna vill lära oss mer om, så alla observationer är välkomna även efter hoppet, säger Olof Olsson.