Det är tre veckor sedan jag skrev om hur den rika världen roffat åt sig av vaccinationsdoserna. Hur 13 procent av jordens befolkning lagt beslag på över hälften av de doser som går att reservera hittills.

Vi pratar om att de rika länderna planerar att ha vaccinerat hela befolkningarna, långt innan Covax ens har som mål att lyckas fördela sina första två miljarder doser (man räknar med två per person), planerar till exempel Sverige att ha vaccinerat alla som bor i landet och är över 18 år. Som referens kan man ta att Covax mål är att alla världens länder ska kunna vaccinera 20 procent av sina befolkningar. Skilda världar.

När vi vaccinerar friska 20-åringar innan andra länder ens hunnit börja vaccinera sina äldsta står vi långt från utilitarismens ideal om maximerad lycka, och ännu längre ifrån socialismens jämställdhetsideal eller den gröna ideologins solidaritet med världens alla människor. Ändå finns det nästintill ingen debatt över huvud taget. Man hade kunnat förvänta sig mer av Sverige 2020.

Det rimliga hade varit att även de rika länderna vände på perspektiven och konstaterade att vi alla står inför samma problem. Att det är dags att prioritera riskgrupperna över världen först. Att vi lämnar det till WHO att prioritera vilka som behöver vaccineras först. Men det finns faktiskt mindre saker vi skulle kunna göra, som skulle ha enorma implikationer för sjukvården världen över.

I helgen samlas WTO och ett förslag de har att ta ställning till är ett förslag från Indien och Sydafrika om att frångå patenträtten på läkemedel mot covid-19. Det är ett förslag som bland annat Läkare utan gränser ställer sig bakom. Det låter egentligen helt självklart. Patent- och immaterialrätten är alltid besvärlig för samhället, men att med hjälp av patent hindra människor från att producera läkemedel, till exempel vaccin, som räddar liv, i mitten av en pandemi, utgör på något vis den värsta sortens cynism.