Biträdande polischef Mats Löfving talade i Ekots lördagsintervju om att vi infiltrerats av ett 40-tal klaner.

Vad som egentligen utgör en klan är måhända inte entydigt definierat, men framför allt verkar det handla om kriminella sammanhang där barn skolas in i brottslig verksamhet från ung ålder och där tystnadskulturen är extra stark på grund av släktskap.

Dessa 40-talet ”klaner” ska ha flyttat till Sverige enkom i syfte att bedriva brott. Linda H Staaf, som är underrättelsechef för polisens nationella operativa avdelning, förtydligar och utvidgar, i en intervju med Aftonbladet, genom att konstatera att det handlar om grupper som inrättar en parallell rättsskipning, något som i förlängningen hotar samhällets förtroende för staten.

Kriminologer och experter på gängkriminalitet inom polisen har vänt sig emot resonemanget och konstaterat att begreppet ”klan” inte tillför något nytt. Kriminalkommissarie Gunnar Appelgren som jobbar i Södertälje ger en annan sida av myntet.

– Det finns inga helt och hållet släktbaserade kriminella nätverk utan det är olika personer. Den starkaste faktorn är framför allt att ungdomar, och något äldre personer, som begår brott har bott ihop och växt upp i samma område. Det är det som genererar sammanhållning. Är det då samma släkt eller etnicitet som bor i ett område så blir det av naturlighet samma släkt som väljer ett kriminellt liv, säger Gunnar Appelgren.

Jag vet inte vad som är sant här, om det verkligen finns ett 40-tal klaner som infiltrerat samhället i syfte att upprätta en parallell stat. Men det är svårt att inte misstänka att ordet ”klan” valts medvetet för att förstärka en bild av att staten är hotad och appellera till rädslan hos dem som kopplar invandring, speciellt från vissa delar av samhället, till kriminalitet.

Det är också med den rädslan som grund han hoppas att hans förslag om att till exempel ge polisen rätt att telefonövervaka också individer som inte är är misstänkta för andra brott än att råka vara födda i samma släkt, ska vinna gehör.

Det är svårt att inte bli orolig, när väljare och politiker matar polismakten med allt fler verktyg för att övervaka oss medborgare, med enheter som sysslar med att ta fram metoder för att kunna hacka våra datorer och telefoner och med telefonövervakning som inte ens kräver misstanke. För när individens integritet gång efter gång sätts i sista rummet, då får vi allt mindre anledning att lita på att staten verkligen står för våra intressen och inte sina egna.

Men mest är jag orolig för risken att man glömmer den kloka mening som smög sig in mitt i ett intervjusvar från Erik Nord (polischef för ett område i Göteborg): ”Och den omständigheten att man bär ett sådant släktnamn innebär inte att man är kriminell.”