DEBATT Coronapandemin är en global katastrof. Men med preventiva åtgärder och resurser till sjukvården är den förhoppningsvis hanterbar. Pandemin blottlägger dock ett mer grundläggande systemfel. Vår ekonomi knäcks när folk är hemma en kortare tid.
När konsumerandet och resandet pausar förlorar människor försörjningen, börsen rasar och arbetslösheten stiger. Regeringar och centralbanker försöker i desperation låta framtiden betala genom miljardkrediter, men det mesta fastnar på finansmarknaden. Är det klokt i en tid av stundande ekologiska kriser att ha ett så sårbart system?
Coronakrisen visar med tydlighet att vi måste bryta beroendet av ständigt ökande konsumtion. Förutom att överkonsumtionen av naturresurser och fossil energi dödar livet på planeten, så är det ur krisberedskapssynpunkt galet att sakna verktyg att klara några månaders mindre handlande. BNP-tillväxt är inget självändamål, det finns andra sätt att uppnå det vi egentligen vill ha: välbefinnande inom planetens gränser.
Dessa förslag borde utredas omgående:
• Gör pengar skuldfria. i dag skapas alla digitala pengar av privata banker som skulder (det är sant, Riksbanken säger det själva). Detta skapar tillväxtberoende (vi måste betala tillbaka skulderna), ojämlikhet och instabilitet.
Ge istället Riksbanken återigen monopol på pengaskapande. Bankerna kan hantera överföringar mellan medborgarnas e-krona-konton hos Riksbanken (statlig utredning pågår). När inflationen och efterfrågan behöver höjas delas e-kronor ut till medborgarna, istället för miljardlättnader till knösrika banker.
• Basinkomst och koldioxidbudget. Ett lägsta skyddsnät ger trygghet, flexibilitet och stadig efterfrågan i ekonomin. En koldioxidbudget för konsumtionen som delas lika mellan alla via personliga utsläppsrätter (men fler till landsbygden) pressar ner miljöpåverkan på ett rättvist sätt. Får man utsläppsrätter över säljs de dyrt till någon som vill köpa mer bensin, flyga eller överkonsumera. En annan variant är CO2-avgift med utdelning, som Kanada testat.
Finansiering? Storbankernas vinst är 100 miljarder om året, lika mycket som alla statliga trygghetssystem. Andra förslag; gör fastighetsskatten och kapitalvinstskatten progressiv.
• Sänk arbetstiden, först i slitiga välfärdsyrken så att fler kan och vill jobba där. Sedan i alla krisande branscher som haft en ohållbart hög produktion – till exempel flygindustrin. Massanställ i den mest klimatsmarta branschen som skriker efter personal – välfärdssektorn. Bättre att alla jobbar lagom än att några sliter ut sig och andra hamnar utanför.
• Stöd kooperativa företagsformer som inte måste expandera för att överleva. Vid goda tider delas vinsten ut till de anställda, vid kristider prioriteras trygghet och lägre produktion framför vinst. När börsen vänder neråt berörs inte arbetare. Med ekonomisk trygghet kan förlustbringande företag gå under. De verksamheter vi trots förluster vill ha kvar i samhället kan vi förstatliga eller låta arbetarna driva med lägre vinstkrav.
• Använd outnyttjade lokala resurser. Lokalsamhället urholkas, trots människor med färdigheter och arbetstid. En kommun som tappar skatteintäkter kan betala unga och arbetslösa i lokal valuta för att hjälpa äldre, ta hand om parker, småskalig odling etcetera. Valutan kan sedan köpa lokala tjänster av grannar och butiker, prylar kan delas, repareras etcetera.
Experiment i världen visar att detta ökar social sammanhållning. Lokal handel och matproduktion är en säkerhet mot globala kriser.
