DEBATT Trots coronapandemin genomförs just nu militärövningen Baltops 2020 på Österlen. Övningens syfte är att ”demonstrera interoperabilitet både inom Nato samt mellan Nato och partnerländer” (Finland och Sverige). Nato bygger på grundsatsen att ifall ett medlemsland blir attackerad så måste de andra länderna bistå detta land. Vid första ögonkastet må detta verka som en fördel för små länder som Sverige – men ökar detta samarbete verkligen vår säkerhet?
Natos största och mäktigaste medlem USA har just nu en president som av många beskrivs som galen och hans handlingar verkar helt oberäkneliga. Konflikten med Iran har exempelvis eldats på ordentligt sedan Trump tillträdde som president. Dessutom hotade Trump under de senaste dagarna att sätta in militären mot den egna befolkningen för att slå ner #blacklivesmatter-protesterna.
Landet med näst störst armé i Nato är Turkiet, ett land som under de senaste åren blivit allt mindre demokratiskt och där viktiga garanter för demokrati så som pressfrihet nästan har tillintetgjorts.
Turkiet har sedan många år begått brott mot mänskliga rättigheter. Bland annat tvingar Turkiet tillbaka syriska flyktingar i inbördeskriget, det finns rapporter om tortyr i fängelserna och den turkiska armén har använt förbjudna kemiska vapen (vit fosfor) mot civilbefolkningen i Norra Syrien. Det är också känt att turkiska armén anlitar före detta IS-medlemmar och samarbetar med jihadistiska grupper med syfte att förinta Rojava.
Framför allt riktar sig människorättsbrotten mot den kurdiska befolkningen i Turkiet och i Rojava, ett område precis söder om den turkiska gränsen som sedan 2012 är ett de facto-autonomt område i Syrien och där det främst bor kurder. Rojava är en stabil och demokratisk oas i ett Mellanöstern härjat av konflikter och således ett hopp för hela regionen.
Det är också anmärkningsvärt att de två största Nato-medlemmarna står på motsatta sidor i Syrien-kriget, samtidens blodigaste konflikt. Det är inte svårt att inse att en militärallians där medlemmarna inte står på samma sida i en stor konflikt och där vissa medlemsländer spottar på mänskliga rättigheter i bästa fall kommer att vara maktlös – och i värsta fall kommer att förvärra pågående konflikter.
Som många andra europeiska länder har även Sverige stoppat sina vapenexporter till Turkiet i oktober 2019. Ändå har man alltså valt att genomföra en gemensam militärövning på svensk mark och i svenskt hav – bara ett drygt halvår efter detta beslut.
Detta visar hur stort hyckleri regeringens “feministiska” utrikespolitiken är – istället för att stötta den autonoma regionen Rojava, ett område vars ideologi bygger på demokrati, ekologi och feminism, tränar man hellre sin militär gemensamt med en nation som bekämpar detta område tillsammans med jihadistiska grupper. Det är de kurdiska trupperna som kämpat mot och skyddat resten av världen från IS.
Om den svenska utrikespolitikens mål är att skapa en fredlig, demokratisk och feministisk värld och att värna om mänskliga rättigheter borde Sverige därför:
• Avsluta allt samarbete med Nato
• Inte låna ut sin mark och hav till Natos militärövningar
• Avstå från all samröre med Turkiet
• Fortsätta hålla fast vid vapenexportsförbudet samt införa ekonomiska sanktioner mot Turkiet
