DEBATT Så snart någon äger något attraktivt, då är girigheten där för att ta för sig och utnyttja i eget intresse. Så har det förstås alltid varit och numera försvaras tillgreppen med nyliberala argument. Det är stötande när kulturhistoriens främsta bilder används i reklamsyfte eller av kulturutövare som inte förmår skapa något eget.
För 15 år sedan stod striden som hetast kring konstnären Bertil Almqvists teckning En svensk tiger, som alla äldre svenskar minns från tiden kring andra världskriget. Det hade i början av 2000-talet kommit till ett mindre krig mellan försvarsmakten och det lilla Beredskapsmuseet utanför Höganäs i nordvästra Skåne. Segern togs hem av museet, eftersom man kunde visa att konstnärens efterlevande barn hade skänkt äganderätten till museet.
Nu hotas denna upphovsmannarätt igen, när en skribent och ståuppkomiker stöder sig på yttrandefrihetslagen för att kunna förvanska bilden till att tjäna hans egna politiska syften. Den finns på omslaget till Aron Flams bok Det här är en svensk tiger, där tigerns ena framben försetts med ett hakkors och det andra är lyft till Hitlerhälsning.
Detta är tydligen avsett som en skymf mot den dåvarande samlingsregeringen men drabbar alla som identifierat sig med symbolen för svensk självständighet. Boken går särskilt hårt åt socialdemokratin men i Aftonbladet får den beröm.
”Det är ett oroväckande exempel på hur långt nuvarande upphovsrätt sträcker sig”, skriver Mattias Svensson om försöken att skydda Bertil Almqvists bild. Svensson menar alltså att denna rätt är för stark. Allt ska vara tillgängligt för marknadskrafterna helt i enlighet med den nyliberala ideologin. Finns det över huvud taget några socialdemokrater kvar i landet?
Om bokförlaget nu gärna ville ha en satirisk bild på bokomslaget, varför inte skapa något nytt av lejonet som sedan 1200-talet stått för de svenska kungarna och Sverige. Nosen hade enkelt kunnat förses med till exempel Gustaf V:s eller Torsten Nothins anletsdrag.
När En svensk tiger år 1941 blev till, var Almqvist i 40-årsåldern men fortfarande lika kritisk till militären som när han 20 år tidigare hade vapenvägrat. Vi tvingas därför tänka oss in i den historiska situationen.
Det fanns ett reellt hot mot vårt land från det nazistiska Tyskland. Våra grannländer Norge och Danmark var redan ockuperade och i det neutrala Sverige hade Stockholm utvecklats till en spioncentral. Det var en officiell hemlighet att tyska spioner höll till på Grand Hotell och att kurirer kom och gick till olika adresser, däribland Aftonbladet och Stockholmstidningen, som inte bara var landets största utan också starkt tyskvänliga.
Bättre än någon annan visste Bertil Almqvist vad som pågick. Detta var hans arbetsmiljö. Han tecknade och skrev på stadens olika krogar och fick så den nya tidsandan i blodet.
I det läget skulle nog de flesta vara beredda att göra vad man kunde för att stärka motståndet. Åtminstone var den berömde satirtecknaren med signaturen Bertila det, när han kontaktades av SIS, Statens Informationsstyrelse, som lydde under utrikesdepartementet.
Föregående år hade man haft en kampanjslogan som löd: ”Allvarstid kräver Samhällsanda Vaksamhet Tystnad”. Nu ville man ha något nytt och Almqvist kom på den geniala idén med tigern och ordvitsen ”en svensk tiger”. Dag och tid för ett möte för presentation av bilden hade redan bestämts. När Almqvist kom dit väntade representanter för SIS, generaler och överstar. Efter att ha studerat ”En svensk tiger” en stund harklade sig en av militärerna och sade: ”Borde det inte vara ett lejon?” …
Almqvist berättade gärna den historien. För honom var den det slutliga beviset på den låga intelligensnivån inom militärkåren. Men bilden blev antagen och efter de tre veckor som Vaksamhetskampanjen varade, hade Bertilas tiger trängt in i medvetandet hos varje svensk. Den lever fortfarande och står för sammanhållning, frihet och demokrati. Så vill vi att den bevaras.
En sak är att det fanns företag som tjänade pengar på affärer med diktaturerna och en regering som gjorde avsteg från neutralitetspolitiken – när har detta för övrigt ändrats? – men en annan att majoriteten av svenskarna tog avstånd från det. Inför framtiden är det av oskattbart värde att denna symbol bevaras intakt utan att tvinga fram ovidkommande associationer.
