Drottning Elizabeths nationalpark är landets näst största park, med trädklättrande lejon och den högsta koncentrationen av primater i världen. Parken har en stor mångfald av arter och 5 000 däggdjur, bland annat schimpanser, babianer, fåglar, groddjur, reptiler, flodhästar och elefanter.
Men naturskyddsexperter i parken kämpar för att stoppa spridningen av busken Dichrostachys cinerea som har en förmåga att klara hårda klimatförhållanden. Det finns en rädsla att ytterligare spridning av busken, som har långa rötter vilket gör den svår att avlägsna, kan utgöra en allt större risk för utrotningshotade arter i området.
En rapport som nyligen presenterades av IPBES, den biologiska mångfaldens motsvarighet till FN:s klimatpanel, visar att arter utrotas i en högre takt än någonsin i mänsklighetens historia.
IPBES ordförande Robert Watson konstaterar att rapporten presenterar en hotfull bild där ekosystemen som vi är beroende av försämras snabbare än någonsin vilket undergräver välbefinnandet både för nuvarande och kommande generationer.

Sprider sig snabbt

Den invasiva arten som kommer från Sydafrika är känd för sina medicinska egenskaper och har spridits snabbt i nationalparken till omkring 40 procent av den totala ytan på 2 000 kvadratkilometer.
Edward Asalu, som är parkföreståndare, säger till IPS att spridningen av busken har påverkat djurens boplatser i området, som har en stor mångfald av arter.
‒ Frågan studeras men vi vet att den i stor utsträckning är kopplad till klimatförändringarna, säger han och syftar på de stigande temperaturerna i landet.

Enligt en rapport kan temperaturerna stiga med två grader Celsius i landet de kommande 50 åren.
Robert Adaruku från Ugandas naturskyddsmyndighet, UWA, som arbetar som guide i nationalparken säger att stigande temperaturer har påverkat utbredningen av den invasiva busken.
‒ Växter som denna kan överleva i ett varmare klimat. Vädret gynnar deras utbredning, säger han till IPS.

Grässlätter tas över av snår

Buskens utbredning är tydlig när man kör längs vägen och ser ut över Kazingakanalen som är 32 kilometer lång och sammankopplar sjöarna George och Edward i Uganda. Förr var kanalen en bra plats för att se vilda djur. Men tidigt på eftermiddagen syns endast en ensam elefant vid ett buskage. Det finns inget gräs på platsen.
Edward Asalu säger till IPS att de flesta djur har svårt att tränga in i snåren och att betande djur som antiloper, vårtsvin och bufflar undviker buskagen eftersom de inte kan hitta mat därunder.
‒ Vi har områden som förr var grässlätter men som nu tas över av snår. Särskilt de växtätande djuren gillar öppna platser där de kan se de köttätande djuren som jagar dem. Därför kan du inte hitta dessa djur i områden som har tagits över av busken Dichrostachys cinerea, förklarar han.
Robert Adaruku säger att busken upptäcktes i området för första gången 1997.

Det är inte bara i Drottning Elizabeths nationalpark som busken breder ut sig. Edward Asalu säger att även i Randilen i Tanzania så har man samma problem.
Edward Asalu hänvisar till en studie från forskningscentret Cabi som visar att busken sprids mycket snabbt eftersom moderstammen kan producera uppemot 130 skott. Enligt Cabi har arten en hög motståndskraft mot bränder, torka och skadedjur. Busken har en förmåga att växa och frodas i näringsfattig jord och det har gjort den mycket anpassningsbar och motståndskraftig i Sydafrika.

Slår ut inhemska arter

En studie gjord 2017 visade att invasiva arter som Dichrostachys cinerea kan spridas i snabb takt på högre höjder och breddgrader när klimatet blir varmare och busken kan även slå ut inhemska arter.
Geofrey Baluku arbetar som researrangör i Kilembe och Kasese, områden längs Drottning Elizabeths nationalpark. Han är också bekymrad över buskarnas spridning.
‒ Det är ett allvarligt problem. Vad kommer att hända med den här parken om alla djur försvinner?, undrar han.
Peter Baine, som är forskare vid Ugandas särkskilda forskningsenhet för invasiva främmande arter, säger att Dichrostachys cinerea formar ett grenverk och släpper ut ämnen som dödar gräset under.
‒ Det är ganska problematiskt i förhållande till andra växter på grund av dess förmåga att sprida sig snabbt, växa snabbt, sprida många fröer, och fröernas förmåga att klara sig i jorden upp till ett år, säger han.
Han berättar att den nationella organisationen för jordbruksforskning i landet och  Ugandas naturskyddsmyndighet, UWA genomför studier för att kunna förstå sambandet mellan klimatförändringar och buskarnas utbredning för att hitta sätt att bekämpa spridningen.
Sedan i juli förra året har Ugandas naturskyddsmyndighet arbetat med en insats för att återställa områden genom att buskar rycks upp och bränns. Omkring sexhundra hektar har rensats från buskar i Drottning Elizabeths nationalpark.
Edward Asalu säger att de står inför en stor utmaning eftersom det krävs stora ekonomiska resurser för att ta bort buskarna.
Men i de områden där buskarna tagits bort har det gett effekt. När IPS var på plats syntes bufflar och antiloper i områden som återställts.