Antalet avlidna som donerade organ sjönk något i fjol till 182. Det var också fler anhöriga som satte stopp för donation.
Organdonationerna har under många år haft en positiv trend, med 2017 som ett toppår med 188 avlidna personer som donerade organ. Förra året blev dock antalet något lägre, enligt Socialstyrelsens årliga rapport över organ- och vävnadsdonatorer i Sverige.
Bara knappt hälften av de som bedömdes som medicinskt lämpliga donatorer hade på förhand sagt ja eller nej till donation, vilket fick till följd att anhöriga fick fatta beslutet. I 25 procent av dessa fall, motsvarande 39 personer, sade de anhöriga nej. Det är en högre andel än de två föregående åren då andelen anhöriga som sade nej låg på 20 procent.
Enligt Socialstyrelsen skulle sannolikt fler donationer bli av om den avlidna gjort sin inställning känd i stället för att beslutet lämnas till närstående.
Förutsättningarna för donationsansvariga läkare och sjuksköterskor har också försämrats ytterligare, enligt Socialstyrelsen. Inte ens hälften av intensivvårdsenheterna i landet har en donationsansvarig läkare och donationsansvarig sjuksköterska med tydlig beskrivning av uppdraget och även tid avsatt för det.
Totalt transplanterades 785 organ under 2018. Av dessa kom 640 från avlidna donatorer och 145 från levande donatorer.
TT
Organdonation
För att organdonation ska kunna bli aktuellt måste patienten avlida i total hjärninfarkt på en intensivvårdsavdelning, under pågående respiratorbehandling.
Den avlidnes inställning till donation måste utredas. Om viljan att donera är positiv kan donation bli möjlig. Om den avlidnes vilja är okänd får de närstående besluta om eventuell donation.
Det finns tre sätt att göra sin vilja känd: via anmälan i donationsregistret, berätta för sina närstående eller fylla i ett donationskort.
1,7 miljoner personer har registrerat sin inställning till organ- och vävnadsdonation i donationsregistret. Av dessa är 75 procent positiva till donation.
Källa: Socialstyrelsen
