Å ena sidan ett ökat intresse för återbruk och cirkulär ekonomi. Å andra sidan en ökad konsumtion av nya möbler och inredning. Hur går det ihop?

— Att konsumtionen ökar just nu betyder inte att det inte parallellt kan finnas en vilja att leva mera hållbart. Att ändra attityder tar tid. Ta köttkonsumtionen, som har minskat efter alla larm och diskussioner. Men det är också ett faktum att det finns ett glapp mellan vad vi tror att vi gör och vad vi faktiskt gör. Vi upplever att vi är konsumtionströtta, men de senaste siffrorna visar på motsatsen, konstaterar John Magnus Roos, konsumtionsforskare vid Göteborgs universitet och redaktör för konsumtionsrapporten vid Centrum för konsumtionsvetenskap.
Han menar att konsumtionsnivåerna ofta är avhängiga på hur ekonomin i landet går. Vid kriser ökar shoppandet av second hand. Historiskt sett tycks second hand-handel handla om ekonomiska motiv. Dagens second hand-handel förklaras framför allt av att människor söker efter det unika.

— Vi lever inte i en cirkulär ekonomi. Därmed inte sagt att det inte går att vända trenden. Att konsumtionen ökar inom exempelvis inredning handlar mycket om att vi svenskar är högt belånade. Vi lånar till konsumtion, konstaterar John Magnus Roos.

Medvetenhet låg

Karin Bradley, programchef för ett projekt om hållbar konsumtion på KTH, är medveten om att konsumtionen av inredning och möbler ökar – vilket ju går stick i stäv med strävan efter hållbarhet.
— Det har forskats mycket om mode och mat och där ser vi att medvetenheten är hög. Kunderna ställer krav på schyssta villkor och material i modebranschen. Det ekologiska matutbudet har ökat och vi äter mindre kött. Men möbel- och inredningsbranschen släpar efter, där är kunskapen inte lika hög och vi talar inte lika mycket om det, säger Karin Bradley.

Hon menar att folk köper ny inredning i snabba cykler, vilket till stor del beror på att hemmet har blivit ett investeringsobjekt. Att ha den senaste inredningen ökar värdet på bostaden.
— Det har med den marknadspolitiska utvecklingen att göra. Livsstilsbranschen lever på detta, nya kollektioner kommer hela tiden. Teveprogram och glossiga magasin spär på känslan av att hemmet är något vi ska visa upp, det är en statusmarkör. Här ser vi ett glapp mellan var vi säger och vad vi gör, konstaterar Karin Bradley som i likhet med andra konsumtionsforskare uppfattar att människor tycker att hållbarhet är viktigt. Men vi lever inte alltid i enlighet med våra åsikter.

Vad är ett hållbart val?

Hon menar att det finns många föreställningar om vad som är ett hållbart val. Som att köpa kvalitativa FSE-märkta möbler och stödja hållbar produktion i alla led.
— Men man bör snarare fråga sig om man alls behöver köpa en ny möbel? Kan jag i stället laga, bygga eller måla om? Hur kan vi äga saker gemensamt och låna av varandra vid behov? Det räcker inte att köpa ”rätt” saker ur miljösynpunkt eller att satsa på hög kvalitet som ska hålla över tid. Volymerna måste minska.
Trots ökande konsumtionssiffror känner Karin Bradley en optimism inför människors förmåga att ändra köpbeteende och hon tror att siffrorna skulle vara ännu högre utan alla alternativa vägar till ”ny” inredning. Som ”fixotek” i Göteborg, där gamla prylar får nytt liv eller återbruksgallerian ReTuna i Eskilstuna. Det har blivit lättare att köpa och sälja begagnat via Tradera och att gå på loppis har blivit ett folknöje.
— Det finns ett ökat intresse för saker som har en historia, som bär på mer än sin funktionalitet. Det gör att statusen på gamla saker höjs.
Anna Bohlin, docent i socialantropologi vid Göteborgs universitet som forskar om second hand och människors relationer till ting, delar uppfattningen att det tar tid att förändra attityder – men menar att det kan gå fortare än man tror. För även om det är långt kvar till ett hållbart samhälle där vi vårdar det vi har och undviker nyköp så tenderar människor att snegla på varandra. Ju fler som anammar ett visst beteende, desto fler följer efter och gör likadant.
Per Kristensson, professor i psykologi vid Karlstads universitet, gör samma analys och menar att en viktig drivkraft för ett klimatsmart beteende är andras engagemang.
— De sociala normerna är starkare än vi tror, säger han och lyfter fram exempel som den ökande kritiken mot Black Friday samt ordet flygskam som etablerat sig folks medvetande. Han pekar också på hur folk i dag tittar snett på någon som kastar en läskburk på gatan. Men för trettio år sedan skulle det inte ha väckt reaktioner. Attityden kring nedskräpning och vad man gör med aluminiumburkar – återvinner dem – har förändrats.