Artificiell intelligens är i realiteten en del av vår vardag redan. Och av politiken. Med hjälp av avancerad statistik tröskar datorer igenom enorma mängder data för att bland annat försöka förutsäga hur grupper av människor kommer att rösta eller hur en viss motion i ett parlament kommer att tas emot.
AI betyder inte att datorn har blivit medveten, det betyder bara att en maskin är förmögen att ta in information och själv göra bedömningar av materialet. En miniräknare med attityd. Det finns oro för att ju större sådana system blir desto större är risken för att de ställer till med problem.
Och få människor har undgått att märka att de AI-system vi möter på i telefonköer och genom kollektivtrafikens skyltar är frustrerande, minst sagt. Än så länge är inte tanken på att låta en dator köra ens bil inte särskilt attraktiv.
Tekniken används också för att på olika sätt motivera de valberättigade att gå och rösta och för att informera människor.
Under presidentkampanjen i USA 2016 presenterade företaget Cambridge Analytica ett system som kartlägger människors beteende online, på sociala medier, hur vi handlar saker online och vår relationsstatus, och anpassar sitt budskap efter vår psykologiska profil.
Vissa hävdar att sådana manipulationer hade en avgörande roll i det valet. Det är nog inte helt galet att misstänka att intelligenta maskiner används av politiska intressen också här i Sverige.
I Frankrike har man rullat ut ett AI-projekt som kommer att kosta 15 miljarder kronor, samtidigt som president Macron är orolig för effekterna av att beslut som tidigare tagits av människor plötsligt börjat tas av maskiner som inte kan eller ska ta ansvar för sina handlingar.
Han går så långt som till att säga att teknologin kan hota demokratin om den inte övervakas noga.
Stephen Hawkins har också varnat för att AI kan innebära slutet för mänskligheten och har fått medhåll av Bill Gates. Jag tror att det stämmer. AI kan vara ett hot. Men teknik är bara teknik. Det handlar snarare om vem som har makten över den och om hur den används.
Kanske just därför är det intressant med att ställa frågan: Hur kan vi använda AI för att fördjupa demokratin istället för att kringgå den? Artificiella politiker som personliga demokratiska assistenter åt användaren? Alla kan sitta i riksdagen samtidigt.
Vi vet redan att våra mest privata hemligheter är handelsvara, självklart gäller det också våra åsikter. Det är svårt att använda en dator i dag utan att lämna fotspår.
Att då säga att demokratins krafter inte ska använda sig av ai är kontraproduktivt och att försöka hindra, kontrollera eller lagstifta bort problemet skulle innebära ännu större inskränkningar i vår frihet.
Demokratins uppgift borde vara att vara närvarande överallt.
Japanska forskare arbetar sedan några år med att lära robotar att vara empatiska. Kanske det är framtiden? Att använda tekniken till att göra oss mer mänskliga, mer inkännande och demokratiska.
